lyckliga men trötta...

att få för tidigt födda godingar (v.33) innebär matning via sond på exakta klockslag. Utöver detta tvätt, byta blöjor, övningsamma, pumpa, tillgodose egna behov som sömn, mat och hygien är ett vardagspussel utan dess like! Sömnkontot bjussar som hyggligast på 2,5 timmar i följd. Men ändå känns livet rikt! Vi är så lyckliga över våra godbitar. Nu jobbar vi på att de ska hålla värmen själva och att vi får åka hem till veckan som kommer. För min del är det vecka två på sjukan. Fast BB Sophia får oss att trivas väldigt bra!

Välkommen underbaringar!

Den däringa tickande bomben, me myself with twins exploderade fortare än någon kunnat ana! Faktiskt så fort att från första riktiga värken till att ligga på operation inom en timme. Min man och en barndoktor hann precis anlända i tid till snittet. Jag är så jäkla imponerad över vad kroppen klarar. Och hur stark man är ensam när det verkligen gäller. Tvillingarna kom alltså i vecka 33 + 2 dagar. Det var i torsdags. Och man kallar händelsen för akutsnitt. Med facit i hand skönt. Har man respekt och rädsla för sprutor och andra sjukhusgrejor är det lika bra att köra allt på en gång och fort som tusan! Tack kroppen! Så; nu till twinsen. Mr one vägde 1780 gram och brorsan inte långt efter med sina 1560 gram. De kunde båda andas själva! Bara en sådan sak. Nu behöver de lite hjälp med att hålla värmen och sondmatning. Annars är de i sådant fint skick. Vi kan väl säga att busy busy busy doing nothing at all, är ett minne blott.

Busy busy busy doing nothing at all.

Efter tre långa dygn på sjukan, visserligen ett bra sådant, börjar jag längta hem. Och efter bebisar. Mest efter bebisar. När vattnet går i vecka 33 tänker nog de flesta; "Nu är det dags, nu kommer de!" Så detta är en lång väntan. När man går med vattenavgång en längre tid finns en ökad risk för infektioner, och det är därför jag är kvar på observation. En dag i taget, det kan gå fort när värkarbetet väl sätter igång. Kanske, kanske får jag åka hem om ett par dagar och invänta egna värkar. I de mysigaste tankar kommer jag att hämta mina nya myslyxkläder, skrota hemma, baka biscotti, andas mig igenom en och annan värk, lära mig en ny låt och titta på alla Ernst med jul avsnitt på paddan. Eller bli fast i deckarserien Dicte. Busy, busy, busy doing nothing att all helt enkelt. Bilderna är från vårat hem ljuva hem. Som känns som ljuvligast när det är som längst bort. Borta bra, ni vet....

plötsligt händer det.

Ja, vad säger man? Samma dag som jag bloggar att jag mår oförskämt bra går mitt vatten! Nu är vi inlagda och läkarna gör sitt allra bästa för att boysen ska stanna ett tag till. Värkstoppande dropp, kortison för att påskynda bebisarnas lungutveckling och andra glamourösa sjukhus saker. Med ordination: S Ä N G L I G G A N D E ! Jag smaskar karameller, läser och har det bara urtrist. Kanske kommer boysen inom de närmaste dagarna, eller också skickas vi hem under uppsikt där jag får invänta värkarbetet. Spännande liv men ändå urtrist. Jag vet att denna väntan är en god väntan som värnar om de små liven. Men givetvis vill vi ju träffa dem! Imorgon går vi in i vecka 34. Undra vad den veckan ska erbjuda? Förgylla våra liv med två små underbaringar, eller förundras över att det inte kan samlas något ludd i naveln längre?

gravid med tvillingar v.33

Sista dansen. Och jag mår verkligen bra! Om än lite trött, twinsen växer ju som mest nu. Men jag sover oförskämt bra! Är nu i slutet på vecka 33 och visst ser det ut som att explosionen är nära.Visst känner jag mig osmidig och min 4åring tycker att jag är tråkigast i världen... Kan så vara, jag är ju inte direkt världens leksugnaste och busigaste morsa just precis nu. 4,5 veckor kvar... Hoppas de springer fram! Fostersparkarna är nu utbytta mot bök och tvåan ligger absolut på tok-tvären och har så gjort i flera månader.

Vikt på twinsen i vecka 32 låg på 1700 gram samt 1500 gram. Den ena helt på kurvan och den andre under. Vilket inte är något alarmerande. Denna gången heller. Själv har jag nu gått upp omkring 16 kilo och undrar vart katten allt det sitter? Jag som nästan dansar fram...