Båtregatta i Karlafontänen

Hugo Och min helg började tidigt. Närmare bestämt torsdag klockan 12 då jag hämtade fisen på dagis och gick vidare till Karlafontänen där en eftermiddag för barn hade arrangerats med temat båtar! Det var en så fin tillställning och Hugo hade med sig sin alldeles egengjorda båt. (ett juicepaket med klisterlappar). Nu var visst inte tanken att alla barn skulle ha med sig egen knåpade båtar att tävla med. Nej, tävingen var ett gummibåtsrace i fontänen. Och gissa vad? Hugo är ju på tok för liten för att kunna ro, så då får mammor och papporna snällt sitta med i båten och ro. Startskottet gick och vi hann (säkert av de andras vågor) ta oss en bit in i fontänen, då arrangörerna utbrister; "KOM TILLBAKA! PLUGGEN HAR GÅTT UR ER BÅT!!!". Inte nog med den fördröjningen.... Väl inne i nästa båt inser jag: Jag kan ju inte ro! Hur kul som helst att komma på det mitt under en tävling! Min mamma hade skrattat SÅ om hon sett hur jag kämpade mig runt, för att sedan de sista 10 meterna helt ha fattat galoppen. Bara det att motståndarna hade då passerat mållinjen för en kvart sedan! Härligt minne. Och ett scenario jag gärna bjuder på. Sedan sprang Hugo runt fontänen med sin båt (juicepaket) i 2 timmar. Sa jag att det var en underbar höstdag? Jag satt på en bänk och tittade på.

Gravid med tvillingar!

Första ultraljudet med tvillingarna. Ett överväldigande och alldeles fantastiskt besked när de såg inte bara en bebis utan TVÅ! Min man och jag skrattade som tokar! I flera dagar gick vi på rara små moln. Tänk att detta händer oss? Vilken gåva! Slutligen landade lyckokänslorna i ett mer realistiskt tänk. Hur katten ska det gå? Hur kommer vi hinna med fyraårige Hugo? När ska vi återhämta oss? Och hur katten har folk råd?! Då kom även gravidillamåendet tillbaka. Det varade i härliga fyra månader....

Men allt eftersom magen växer växer även en längtan och ett jäklar anammar att det kommer att gå. (och att illamåendet släppte). Genom att äta tålamod till frukost, middag lunch och lägga allt som heter fåfänga i tredje hand. Sedan är jag övertygad om att kärleken till två små liv kommer hjälpa massor, -och för att inte glömma hormonerna! På bilden ovan är jag i vecka 20. Nu i vecka 24. Precis som många andra tvillinggravida är jag extra trött och mer hungrig! Viktuppgången har varit blygsam, mycket på grund av att tvillingarna tar ALLT jag äter. Men jag är inte orolig. Jag hinner nog bli stor som ett hus! Än finns det tid. Jag ska försöka dokumentera min resa, dels för att jag har haft så mycket glädje av alla andra tvillingbloggar men även som ett eget roligt minne. Sedan har graviditeten passerat ett stadie där jag känner mig trygg med att dela med mig information. Hoppas det ska vara till glädje för någon!
Kram! /Therese