I förändring...

Rumbytarhelgen besannades och Hugo flyttades med stor glädje in i bunkerrummet. Vi känner verkligen att en utbyggnad vore på sin plats. 

Givetvis blev det ju urmysigt i twinsens nya rum. Ett fönster gör ju allt. Vi jobbar på med Hugos rum, så det blir minst lika mysigt.

Men frågar du Hugo tycker han att han har bästa rummet i världen. Vi fortsätter fila på pre-pre-pre-tonårsrummet innan innehållet går publikt. Hoppas ni har haft en fin helg. 

Rumbytarhelg

Helg! Ser fram emot en lugn sådan. Snortjorvar tvingar oss att stanna inne och krya på oss. Inga högt flygande planer. Möjligtvis på matfronten som det sig bör ruskiga hösthelgen. Då får gärna maten ta lite mer tid. Barnen ber om att få byta rum. Kanske är det så högt vi flyger i helgen? Om vi orkar lyfta. ☕️🥐🍳🍫

En rikedom större, än den här världen ger.

K

Jag har köpt årets sista dahlior. I de gladaste färger du kan tänka. Vardagen blir grå så fort. Och mörk. Idag fick jag två riktigt dåliga nyheter på samma gång. En sprakande bukett och världens gladaste barn skänkte så mycket värme och ljus. Viktigare än allt.

Jag mötte hösten i skogen. Med fikakorg eller med löparskor. Sedan kom regnet och kylan och vi ska bara vänja oss, som varje år, sedan ses vi igen. Skogen.

Jag hade glömt hur mycket lugn jag hittar i naturen. Hur mysigt det är att vara på hike. Hur god maten smakar ute. Och hur lite man bryr sig om lortigt hår och noppriga byxor. Nästa tjejresa går helst till skogs än stad. 

Tills vi vant oss vid höstens besked får man stanna inne och upptäcka ny musik. Själv blev jag kär pånytt i Thomas Andersson Wji. Julia Stone. Evelina Gard.

Jag har sagt farväl till saker som tar min tid. Influenser som visar upp vad jag inte visste saknades. Behöver. Jag har blivit äldre. Jag vet vad jag vill. Vad som är verkligt viktigt. Och jag älskar det! 

Vi är värda så mycket mer // Thomas Andersson Wji

Baka baka liten kaka

På sjukhuset passerar mycket dötid. Senast gick jag igenom sommarens bilder och minns dagar i fjällbacka som var ungefär lika kalla som idag. hu!

Hugo ville visa sin bakkunskap och bestämde att vi skulle baka hallongrottor.

Det visade sig vara en perfekt kaka att baka med kids. Och en perfekt syssla när havet nästan skvätte upp på rutan?!

Lagom kladdig deg och barnen formade både båtar och rallybilar.

Den väntan.... Kan liksom minnas barndomens väntan på pepparkakorna.

Att bada varmt utomhus i lite regnrusk är verkligen att leva! Synd man inte platsar i baljan!

Idag hänger regnet i luften som löven på grenarna. Vi är lite trötta och slitna efter sjukhus och småbarnslajban, Latjo ibland, ibland inte lika mycket. KRAM! 

Tessilago

Det här är jag. Född 1985. 21 september. Våldsamt nära den 22. Men intog livets scen som jungfru. Tack mamma för att du älskade mig fast jag blev rödtott. Just denna dag hade jag passande nog en gloria på huvudet. Det var en solig vabb dag och min födelsedag. Den 32:a i ordningen. Som om man någonsin skulle hoppa över ett år?!

Jag hade köpt gubbskor till mig själv. Grattis och så. Drog vabb-barnvagnen över vackra långängen. Det som var tänkt att bli min diggelo diggelej promenad var en smärtsam historia med skoskav, stånk och stök. Men hur fina? Ge dem lite tid Terry. 

Vi var klädda i gult idag. Vilket sammanträffande. Moder jord och Moder jag. Vi hade stämt av det innan.

Såriga hälar bad om paus. Knorrig mage om mat. Och huvudet bad om trötta sovandes bäbisar. Och tänk. Vartendaste liten bön blev bönhörd.

Magens lovpris gick till långängen. Det var sol som jag beställt.

Torsk och räkor som jag oxå beställt.

Och en till skoskavs paus. På vägen hem. En groupie med moder jag och moder natur. Tussilago möter tessilago. Det bästa mötet alla kategorier. 

Igår besteg vi berg

Livets kontraster gör sig påmind. Igår besteg vi berg, idag Astrid Lindgren i väntan på Alberts fjärde operation. Somliga får bestiga berg varje dag medan andra bara tycks ha nedförsbacke. 

Albert har sedan den olyckliga operationen i juni stött på många uppförsbackar. Kittlande nedförsbackar oxå. 

Dagar som dessa, när hösten är lika god som en svamptoast och solen strålar som skogens guld. Då. Måste jag njuta av nuet, oavsett vad som ligger framför. 

Efter vår fysiska bergsbestigning i skogen  når man denna glänta. Den får mig att glömma tid och rum. Låter mig veta vad som är verkligt viktigt i livet. Får mig att tappa andan lite, du vackra natur. Vad har jag gjort för att förtjäna dig?

Tappar andan lite till och dör söthetsdöden. Att packa egen väska och bära på egen rygg är att i stolthet växa en decimeter! Minst.

Att sedan få ha lyckan att faktiskt ha en tvillingbror som klarade hjärtoperationen för snart tre år sedan. Lyckan att få snicke-snacka lite mellan bokstavskexen. Säga till varann att "du är bäst". Och sedan rusa ner från berget. Friktionsfritt. I total frihet.

Vem behöver se resten av världen när man har skogen kring kottlasjön och de sötaste av pojkar? Inte jag. 

Nästa gång tar vi med våra stora pojkar. Det är ett måste. Och hänger lite i nuet. I de vackraste av miljöer. 

Kärleken är evig

Kärlek. Står i fokus här hemma.

Vårda. Skapa. Ta. Ge. Lyssna. Kramas.

Älska. Och låta älskas. ❤️

Höstkur

      

Mörka murriga höstbilder bjuds det på nu. Vi har börjat tända brasan om kvällarna och boar in oss i massa gröna blad och vackra blommor.

        

En apa har fått flytta in i djungeln och bjuder oss på ljusshow om kvällarna. Det finns så mycket roliga ljusstakar nu och finns det hjärterum löser sig det andra också.

'

Här kommer han. Familjens barista. Han jagar oss dagarna i ända med sin fikabricka.

"Mamma, sitta ner med mig äta hambujare"

Och ja, det är oftast så det slutar. En låtsasfika i köket, på golvet, på toa, i trappan...

Vår barista är verksam överallt.

Omsorgsfullt viks servetter, inte mycket lämnas slumpen här inte.

Denna gången blev det extra lyckat. Baristan fick lägga varsin bit choklad på våra fat. Lyckan var total! Om Baristan gärna sitter still och pysslar i eget hörn är hans tvilling raka motsatsen. När klockan är 9:00 en helgmorgon står han färdig i fotbollsmundering, redo att löpa första kilometern av tio i vår radhusträdgård. Själv känner jag mig mitt emellan. Nu kör vi. Chiao!

utan vitt gift!

       

Godis på lördag. Det vet ju alla. Till och med en tvååring om det vill sig illa. Och det vill det i vår familj. Lördagsgodis är fortfarande så heligt för mig att jag fick smygintroducera det för Hugo på lördagsförmiddagarna när min man spelade squash! Att tillsammans åka till stans bästa godisbutik och unna sig en gång i veckan. Ja, det tycker jag man får. Men sedan när man blir vuxen fuskar man en del? Det är liksom lördag hela tiden? Måndagslördag? Lillördag? Torsdagstugg? Tisdagsmums?Fredagsgodis? Söndagssött? Precis som i våras har jag gett mig på ett nytt försök. Dvs; godis bara på lördagar. Socker bara på lördagar. Men med rawutbudet idag är det inte ett dugg svårt. Man kan ju fortfarande ha kakan OCH äta den. Lördag varje dag helt enkelt. Fast utan vitt gift. Är ni på? 

feber eller partyhatt?

       

      

Så så ynklig igår med hög feber och partyhatt med degkalas idag?! Hur är det möjligt?

Jag försöker städa, göra en degmask, städa lite mer, göra en boll av lera, städa igen... 

Det blir en skrotdag helt enkelt!