Seriöst krabbfiske

Sommaren blir inte densamma utan ett besök hos Anna & Milo på Smögen. I år var det extra trevligt! Vi laddade med en fika i båten innan det var dags för den stora aktiviteten.

Krabbfiske d e l u x e. Det är inte bara räkorna som är större och fler på Smögen. Även krabborna visade sig vara av samma rang.

Anna visade sig vara krabbfiske expert och tillsammans hovade vi in mängder! Anna och jag kanske hade det roligast, rent av? 

För hur kul och spännande är det inte?!

Anna visar hur man bäst kommer undan ett krabbnyp. Alberts hjärta klappar tydligen extra för allt levande som går under benämningen djur. Självklart skulle han både hålla och klappa. En välfylld Smögendag med fina vänner, som avslutades på bästa sätt:

Med ett dopp för små och en kaffe i lugn och ro för päron. Fiskelycka, vännerlycka, kaffelycka och badlycka. ☕️⛵️🏊🏼🏅

Flätade korgar & ljust trä

Jag blir alltid så sugen på hemmafix efter semestern. Att komma hem igen efter nästan en månad gör att jag blir förälskad i vårt lilla bo igen och vill ge det lite extra kärlek. Jag är sugen på ljust trä och flätade förvaringskorgar i barnens rum.

Nya böcker på nattygsbordet och krispiga lakan.

Det sitter säkert i sedan barnsben. Men jag måste köpa nya fina pennor och skrivblock till skolstart, fast den tiden är förbi sedan gammalt. Höstens projekt är att fixa till vårt skrivbord. Att ta fram halva kontoret till köksbordet och tillbaka är bara tröttsamt. Vi har ju ett skrivbord. Tänk så kul det ska bli betala räkningarna nu?

[bilder från Pinterest, thereseenvall]

Seglarskola

"stå här nu på en rad och säg bajskorv" Ja det är så vi pratar här hemma. Mycket bajskorvar och en del kisskorvar också. Men vad gör man inte för en bra syskonbild?

Idag hyrde vi en liten segelbåt i regnet. Jag hade aldrig seglat, men plötsligt satt jag där i en båt med segel som lutade mer mot havet än himlen och ansvarade för två snören och ett segel.

Det tog några svängar innan jag fattade galoppen. Alla barnen började gråta och jag fick också stor respekt. Min man är född på havet och erövrade båt och vind fint.

Bästa läraren. Tålmodig och pedagogisk. Jag visste inte att en segelbåt kunde luta sådant! 

När Hugo grät sa Albert "jätteroligt åka segelbåt", han älskar verkligen havets våg! William undrar mest var fotbollen är? 

Om Hugo vill står seglarskolan redo för honom nästa sommar.  

Jag hoppas jag får möjlighet igen att erövra en liten segelbåt med maken! Öva lite, och sedan ta med barn och fikakorg.

I Ingrid Bergmans spår

Destination fjällbacka. Precis som Ingrid Bergman när det begav sig. 

Kanske satt hon på sin ö och tog sin morgonkopp vid vattnet? Såg på när fjällbackabor och semesterfirare väckte havet.

Ingrid må ha varit borta länge från sina barn, men en vecka utan Hugo gav mig glädjetårar vid återförening. 

Vi väckte vår vik med att kasta mackor.

Och balansera på våta stenar...

I vår vik längre bort hade seglarskolan satt fart ut mot det blå. Vännerna Max, Sam och Tom satt i varsin båt och vi vrålade och hejade på dem. Det var nog då vi väckte övriga vikar med. Vevade med armar som ett gäng borttappade gympadeltagare! 

Du ljuvliga vik, du respektfulla hav och de vackraste rödtottarna.

I huset som vi kallar vårt har Ingrid Bergmans barn bott i under våren. Kanske för att få gå i Ingrids fotspår? Kanske för att få dricka morgonkaffe och doppa tårna i samma vatten som Ingrid? Höra vågens bris och känna samma vind i håret? Själv har jag gått i dessa fotspår i nio år och gör det helst i nio till. 

Den stora zoo dagen

Via SOS international fick vi fin hjälp att komma hem med vår sjukhuskille. Äntligen på svensk mark och några dagar fria innan nästa operation. Men det vill vi inte tänka på nu!

Nu vill vi bara minnas våra fina dagar tillsammans i Spanien! 

På djurparken i Estepona fick man gå in till många av djuren. Vi har en sann djurvän i familjen. Han heter Albert. Han blev högst besviken när han förstod att man inte får klappa varken, lejon, leoparder eller elefanter...

Men Lemurerna, de fick man klappa. Eller, tja... vi gjorde det innan vi såg skyltarna "do not touch". 

De var så tama att de hoppade omkring på folk! 

Hugo väldigt nervös ifall hans axel skulle bli med lemur.

Ja, en så härlig dag! Som vi gärna sparar till snålblåsten i januari. 

Malaga hospial

Solen stiger över Malaga. Det håller på att bli varmt. 34 heta grader som igår. 

Vi hamnade på sjukhus med Albert. Mitt på solkusten. Under solsemestern. Eller ganska exakt när planet lyfte hem övrig familj. Snabba kast gjorde att jag blev kvar här med Albie. På Malaga sjukhus. Slöseri med solkusten tycker jag. Albert med. 

En infektion i njuren håller oss kvar. Albert börjar bli sjukhusvan. Han packar väskan tålmodigt. Han vet att det inte är dags att flyga hem än. Älskade rödtott! Eftersom han också är ett hjärtbarn har han inte fått möjlighet till en tjusig försäkring. Så vi ligger på kommunala sjukhuset. Här pratas det ingen engelska. Möjligtvis läkarna. Föräldrarna blir tilldelade en stol att spendera nätterna på. Intill sitt barn. Ingen dusch. Men de är duktiga. De kan sitt jobb. Tack Gud. För din omsorg. 

Igår kom svärfar hit som stöd och avlastning. Han bor på hotell i närheten. Där har jag just vilat. Duschat. Och tagit mig en kaffe. Nu tillbaka till Albert. I ett kokande Malaga. På måndag hoppas jag vi flygs hem. Får fortsätta på Karolinska. Kram vänner! 

När bullen sinar...

Man tror det knappt. Men vi har hittat en sån härlig harmoni i vår sommarlovsdag! Vi jobbar mindre, hinner umgås men också återhämta oss. Igår trampade jag iväg på vår lådcykel med både gitarr och notställ i lådan för att spela på ett fantastiskt fint bröllop som hölls ute på en äng. Eller i en gethage för att vara exakt. Det var en så mäktig känsla! När jag kom hem var huset tomt, så jag la mig att läsa i utesoffan. Overkligt igen!

Idag tog vi oss in till storstaden för konfirmation. Vi hade alla gjort oss fina och kände att vi borde utnyttja tillfället med en mysig fika.

Det var ett bra beslut... Till en början var kidsen så lugna och fina, vattenkammade och i skjorta. Satt still och njöt av sin bulle.

Men allt eftersom bullen började sina, återuppstod myrorna i brallan och höga C hittades i stämbanden.

Ja, ni tror det knappt av bilderna att  döma. Men ganska så snart springer de omkring där inne och rullar runt på golvet. Det är då man är glad att de åtminstone är kammade? Och i skjorta? Då behöver man ju bara skämmas över deras beteende?