torsdag 28 september 2017

Tessilago


Det här är jag. Född 1985. 21 september. Våldsamt nära den 22. Men intog livets scen som jungfru. Tack mamma för att du älskade mig fast jag blev rödtott. Just denna dag hade jag passande nog en gloria på huvudet. Det var en solig vabb dag och min födelsedag. Den 32:a i ordningen. Som om man någonsin skulle hoppa över ett år?!


Jag hade köpt gubbskor till mig själv. Grattis och så. Drog vabb-barnvagnen över vackra långängen. Det som var tänkt att bli min diggelo diggelej promenad var en smärtsam historia med skoskav, stånk och stök. Men hur fina? Ge dem lite tid Terry. 


Vi var klädda i gult idag. Vilket sammanträffande. Moder jord och Moder jag. Vi hade stämt av det innan.


Såriga hälar bad om paus. Knorrig mage om mat. Och huvudet bad om trötta sovandes bäbisar. Och tänk. Vartendaste liten bön blev bönhörd.


Magens lovpris gick till långängen. Det var sol som jag beställt.


Torsk och räkor som jag oxå beställt.


Och en till skoskavs paus. På vägen hem. En groupie med moder jag och moder natur. Tussilago möter tessilago. Det bästa mötet alla kategorier. 


tisdag 26 september 2017

Igår besteg vi berg


Livets kontraster gör sig påmind. Igår besteg vi berg, idag Astrid Lindgren i väntan på Alberts fjärde operation. Somliga får bestiga berg varje dag medan andra bara tycks ha nedförsbacke. 


Albert har sedan den olyckliga operationen i juni stött på många uppförsbackar. Kittlande nedförsbackar oxå. 


Dagar som dessa, när hösten är lika god som en svamptoast och solen strålar som skogens guld. Då. Måste jag njuta av nuet, oavsett vad som ligger framför. 


Efter vår fysiska bergsbestigning i skogen  når man denna glänta. Den får mig att glömma tid och rum. Låter mig veta vad som är verkligt viktigt i livet. Får mig att tappa andan lite, du vackra natur. Vad har jag gjort för att förtjäna dig?


Tappar andan lite till och dör söthetsdöden. Att packa egen väska och bära på egen rygg är att i stolthet växa en decimeter! Minst.


Att sedan få ha lyckan att faktiskt ha en tvillingbror som klarade hjärtoperationen för snart tre år sedan. Lyckan att få snicke-snacka lite mellan bokstavskexen. Säga till varann att "du är bäst". Och sedan rusa ner från berget. Friktionsfritt. I total frihet.


Vem behöver se resten av världen när man har skogen kring kottlasjön och de sötaste av pojkar? Inte jag. 


Nästa gång tar vi med våra stora pojkar. Det är ett måste. Och hänger lite i nuet. I de vackraste av miljöer. 

söndag 24 september 2017

Kärleken är evig


Kärlek. Står i fokus här hemma.


Vårda. Skapa. Ta. Ge. Lyssna. Kramas.


Älska. Och låta älskas. ❤️

söndag 10 september 2017

Höstkur

      


Mörka murriga höstbilder bjuds det på nu. Vi har börjat tända brasan om kvällarna och boar in oss i massa gröna blad och vackra blommor.

        

En apa har fått flytta in i djungeln och bjuder oss på ljusshow om kvällarna. Det finns så mycket roliga ljusstakar nu och finns det hjärterum löser sig det andra också.

'

Här kommer han. Familjens barista. Han jagar oss dagarna i ända med sin fikabricka.
"Mamma, sitta ner med mig äta hambujare"


Och ja, det är oftast så det slutar. En låtsasfika i köket, på golvet, på toa, i trappan...
Vår barista är verksam överallt.


Omsorgsfullt viks servetter, inte mycket lämnas slumpen här inte.



Denna gången blev det extra lyckat. Baristan fick lägga varsin bit choklad på våra fat. Lyckan var total! Om Baristan gärna sitter still och pysslar i eget hörn är hans tvilling raka motsatsen. När klockan är 9:00 en helgmorgon står han färdig i fotbollsmundering, redo att löpa första kilometern av tio i vår radhusträdgård. Själv känner jag mig mitt emellan. Nu kör vi. Chiao!