Igår besteg vi berg

Livets kontraster gör sig påmind. Igår besteg vi berg, idag Astrid Lindgren i väntan på Alberts fjärde operation. Somliga får bestiga berg varje dag medan andra bara tycks ha nedförsbacke. 

Albert har sedan den olyckliga operationen i juni stött på många uppförsbackar. Kittlande nedförsbackar oxå. 

Dagar som dessa, när hösten är lika god som en svamptoast och solen strålar som skogens guld. Då. Måste jag njuta av nuet, oavsett vad som ligger framför. 

Efter vår fysiska bergsbestigning i skogen  når man denna glänta. Den får mig att glömma tid och rum. Låter mig veta vad som är verkligt viktigt i livet. Får mig att tappa andan lite, du vackra natur. Vad har jag gjort för att förtjäna dig?

Tappar andan lite till och dör söthetsdöden. Att packa egen väska och bära på egen rygg är att i stolthet växa en decimeter! Minst.

Att sedan få ha lyckan att faktiskt ha en tvillingbror som klarade hjärtoperationen för snart tre år sedan. Lyckan att få snicke-snacka lite mellan bokstavskexen. Säga till varann att "du är bäst". Och sedan rusa ner från berget. Friktionsfritt. I total frihet.

Vem behöver se resten av världen när man har skogen kring kottlasjön och de sötaste av pojkar? Inte jag. 

Nästa gång tar vi med våra stora pojkar. Det är ett måste. Och hänger lite i nuet. I de vackraste av miljöer.