onsdag 30 december 2015

Vita backar & en förträfflig blogg!






Jag tar en värmepaus från skidbackens kalla vindar. Dag tre med tvillingbarnvakt lika många sovandes hotellnätter. Men nu är jag redo att kliva ur pjäxorna och dra mig hemmåt. Tvillinglängtan är stor och mina fötter utan känsel... Vår stora kille är så duktig i backen. Vi har haft en fin tid ihop. Hoppas ni har haft en fin jul och lugna mellandagar!

Under vår sidvistelse hittade jag en ljuvlig blogg! Krickelin. Hittas på ELLE decoration. Kan varmt rekommenderas!

onsdag 23 december 2015

Thank God its Christmas!

        

Jag kastade ut familjen tidigare idag. De landade i lekparken. Under tiden utförde jag mindre stordåd. Och en skogspromenad. Faktiskt läste jag i tidningen att forskare har kommit fram till att skogen är det bästa för immunförsvaret. Att naturen får oss att slappna av och att stressen inte blir lika påtaglig. Jag håller med. 


Sedan gick jag  tex på trenden att ta bort dörrarna till glasskåpet. Det blev bra. Det kom fram tomtar ur skåpet!?


Självaste Jesusbarnet hade flyttat in. De hade väl tröttnat på stallet. Jag vågar alla dar i veckan kalla mig kristen, och skickar gärna vidare budskapet om julen till mina barn. Denna lekfulla krubban kommer hjälpa det att bli begripligt. Lika söt som rolig. 



Lite smygtomtar måste man ju ha. Helst i sällskap med en robot. God Jul på er!

tisdag 22 december 2015

Nu hoppar jag i!

        



Sänghavet, ombäddat, obäddat och rufsigt. Vi har en sjuk bebis. Den enda fördelen med det är att en tupplur eller två i sänghavet blir ett måste. Jag borde stanna upp mer. Och bara vara. Bara vara mamma. Låta hemmet förfalla aningen, jag med. Liksom pausa allt tillrättalagt ett tag. En obäddad säng ÄR mysigt!

Imorgon vaknar vi upp till julledigheten. Jag tänker att vi spelar spel, griljerar det som bör griljeras, fikar, njuter av granen, brasan, fikar igen och slår in en och annan klapp. Vi ska göra allt utom att stressa. Dan före dan. 

lördag 19 december 2015

Turné

 
    

Med en bil lika fullpackad som Sunes sommar minus badringen, tog jag med mig kidsen körde förbi staden, vattnet av sött och salt för att timmarna senare köra förbi polkagrisstaden och parkera utanför helgens utmaning: En hotellvistelse i ljuva Jönköping. Direkt vid incheckningen blev vi uppgraderade till familjesviten. (Händer aldrig mig!)


Väl på plats var vi alla lika förundrade över utsikten, rymden i rummet och värmen. Kidsen lekte, badade och var alldeles överlyckliga över det tillfälliga boendet. Jag med. 


William spanar in tågen.


Jag spanar in den gröna marmorn i badrummet. 


För hur snyggt ääääär det inte?!


Somliga sov gott, fast övriga hade inte med John Blund att göra alls just denna natt. 


Andra (jag) checkade ut dunderförkyld och undrade om jag är äventyrslysten eller bara dum i huvet som drar på egen turné med två bebisar och en femåring. Min grundinställning i livet är nog ändå att "det blir bra". Vi tuffar vidare mot mysiga små mini-julaftnar i de småländska skogarna med familj och vänner. But I'll be home for Christmas, darling! Don't you worry.

tisdag 15 december 2015

Det lilla extra

        




Egenstund. Boys sover i vagnen och jag har just läst ett HELT magasin! Vi söker lite "piff"-inspiration hemma. Det lilla extra. Som gärna ska spegla stilen vi är ute efter. 60, 70-tal antar jag. Vårt vardagsrum ekar likt simhallen och är så okitsch man bara kan tänka sig. Dessa bilder sparar vi i "inspirationspärmen". Något år kommer det bli rätt och stå klart. Jag lägger detta inlägg under fliken "ytligheter", går vidare för att ägna mig åt viktigpetter och hans vänner. 

(barn, dammtussar, mat, tvätt och snorkråkor...)

söndag 13 december 2015

Allt ljus på mig

       


En mikrofonkåt packade ihop gitarren, stängde av micken och lämnade bandet. För förortslivet. Inga mer rep eller riviga, valfria repertoarer. Ingen upplyst scen i en annars mörk lokal. Inte i strålkastarskenet mer som en mikrofonkåt solist. Och scenapa. Vad ska en sån i förortens gospelkör att göra? Hålla tonen? Jo, tack, det klarar hon. Även om det är fullt omöjligt att höra vilken ton som egentligen kommer ut eftersom det sjungs från alla möjliga håll. Som det bör göras i en gospelkör. Men det låter bra. Och rösten hålls igång. Taktkänslan med. 

Så kom den dagen. 13 december. Lucia. Passande för öns församling är att ha en rivig gospelkör på plats. Det är dags för den årliga julkonserten. Barnkörens luciatåg. Dags att damma av finkläderna, sjunga upp och bli "lagom synlig", "smälta in" och kunna sin stämma. En mikrofonkåt solist har aldrig känt sig mer felplacerad. Jag höll inte i en gitarr, ens en mick. Jag skulle stå bara alldeles vanligt och le lite lagom mycket. Allt jag lärt mig i scenskolan blev opassande och jag stod på ny mark. Som inte var "min" publik. Superduper läskigt. I publiken satt enbart barnfamiljer och familjernas familjers familjers familjer. Som ville se på de ljuva barnen. Inte på en malplacerad, mikrofonkåt, trettio-någonting.

Jo, förortslivet bjuder på mycket utmaningar. Detta är min senaste. "Ge det lite tid Terry, ge det tid".

Tredje ljuset tänt. Hurra




lördag 12 december 2015

Alla goda ting är tre


Idag gav vi oss på det omöjliga. Fånga alla våra godbitar på en bild. I det bästa scenariot till och med kunna skicka julkort av. Min man hoppade och skuttade som en tok! Gjorde konster för att få alla barn glada. Detta är vårt bästa resultat. Jag vet att inte en enda unge sitter "fint & normalt", inte en jäkel tittar in i kameran. Och jag älskar det! Ingen bild (hittills) kan berätta lika fint hur vårt liv ser ut. Det är kaos, stundom förvirrat, tröttsamt men också så mycket glädje. Detta mina vänner är julkortet 2015. Från oss alla till er alla: GLAD LUCIA.

torsdag 10 december 2015

fransk ljuvlighet till kola (fransk chokladtoffee)

        

Tycker du knäck är för sött? Och att mörk choklad är en resa till himmelriket? Välkommen, du har just klickat in till självaste pärleporten. Stig på...

 

Här, i himmelens farstu blandas lika mycket socker, grädde som honung. Men dubbelt så mycket choklad tillsätts. Det är nu änglakören börjar sjunga. 


Saliga blandning! Jag kan inte sluta smaka bara en till...


Om du bara ska baka EN sak denna heliga tid. Baka Fransk chokladtoffee. Saliga helighet. Pärleporten har öppnats.

1 dl vispgrädde
1 dl flytande honung
1 dl strösocker
200 gram mörk choklad (oemotståndligt god sådan)

Blanda grädde, honung och socker i en tjockbottnad kastrull. Låt koka tills smeten klarar kulprovet. När den gör det, bryt i chokladen och häll i en form. (ca 15x17cm, kanske har du en gammal matlåda till övers?) Klä formen i bakplåtspapper. Skär i önskade himmelska bitar när saligheten stelnat. 

Amen. 

Som den rockern jag är...

         



Ja, rubriken är nog i allra högsta grad önsketänkande. Men det fanns en tid i livet då jag verkligen satsade på musiken. Blev uppmärksammad av Bert Karlsson och gick inte bara en utan två musikskolor. Trodde alla gånger att jag skulle träffa en hårig, tatuerad musiker. Konstigt hur det blev, vad jag vet lämnar min rakade, otatuerade man hemmet varje morgon i kostym?!
Som barn spelade jag barnteater. Var utmärkt som Pippi! Sedan blev jag äldre, landade på jorden och började läsa logistik. Hur logiskt?! Men, jag har alltid haft en fot kvar i musiken. 

I och med nya huset och dess ytor, kommer vårt hem få spegla mitt musikintresse. Under våren kommer min första trubadurförstärkare! En Fender. Mikstativ och miken själv finns redan på plats. Från och med i vår kommer jag kunna tacka ja till alla möjliga småskaliga gigg. Bara en sån sak! Mikrofonkåt? Jag?! Absolut. 

Tomten kommer även att leverera en liten VOX förstärkare med mikrofon och tillhörande stativ till familjens andra "showartist", nämligen vår Hugo. Hugge Huggelito. 

Bilderna är från mitt Pinterest konto. Therese Thelander. 

måndag 7 december 2015

Its beginning to look a lot like christmas!

        

I helgen invigde vi vår brasa. En sprakande sådan. Vinden ven därute och vi drack vårt kaffe. Läste lite tidning och spelade brädspel. Det är så kul att spela spel. Det är något jag gärna lägger pengar på. Och jag blev så glad när Hugo önskade sig hela TVÅ spel i julklapp. Än har inte plattan vunnit. Seger!


Vi fortsatte helgen i lugnets anda. Gick på bio och handlade massa grönt inför julen. Onödigt kanske, halva trädgården knoppar, så kanske står den i full blom lagom till julafton? Stackars värld. 


Vi välkomnade även dessa två tokar. Ja, det börjar se ut som jul. I modern tappning antar jag. Grönt, guld och lite svart. Det blir jul utan röda kulor och lika röda små tomtenissar. Men givetvis kommer de få komma fram dagarna innan jul. Herregud! Stackars barn annars! Under julveckan tänker jag att kidsen ska få gå (ganska nära) bananas med julhärligheter! Jag kan ju alltid tröst-äta mina knäck.... 

lördag 5 december 2015

Pepprigt!

       



Från sjukstuga till pusselhus. Ibland får tvätten vänta. Idag var en sådan dag. Hugo älskar att baka pepparkakor, och fem år är tydligen stor nog för att fixa det nästan helt själv. Vad han gillar mest är dekoreringen! Jag kan hålla med. Ätbart pyssel. Det måste ju vara drömmen för barn! Min magkänsla säger att det inte var sista gången vi bakade pepparkakor för i år. Inte mig emot. Bara jag slipper baka degen. Genvägar under småbarnsåren ÄR okej.

oslagbara?!

        

Jag tittar på "Så mycket bättre". Strömstedt sjunger låten Oslagbara, och det summerar ändå vår vecka. Vi har hela gänget haft magsjuka. Och en vattenläcka. Samtidigt. Vi var nere men uppe på fem, som Hellström sjunger. Att gå från botten, är en lång väg till toppen. Vi är inte där än. Men sakta påväg. Tvätthögen och dammtussarna är för stora. Kylen för tom. Men någonstans ändå så jäkla oslagbara. 







onsdag 2 december 2015

Baka knäck?

        

Eller köp färdiga för det spelar visst aldrig någon roll hur väl man har planerat operationen. Det är ju som att föda barn det här med julgodis. Man glömmer ju direkt efter varje år hur pyssligt och icke barnvänligt det blir på slutet. Nu ska ni få höra.


Smeten kokar, jag har ställt fram etthundrasjuttionio formar, hackat nötter, uppmätt smöret och ströbrödet, ställt fram underlägg, gör kulprovet. Mums det var gott. Men flytande som mjölk. Skit också. Dagishämtning om 30 minuter. Jag ställer fram en blomma och försöker andas klorofyll, koldioxid och kolasås. Om jag känner lugnet? Nej, men jag känner mig rätt säker på att det kommer sluta i katastrof och att grönt och guld är en rätt go kombo ändå.


Åh, nej. Bebisar. Gånger två. Gör kulprovet. Mums igen! Men inte i hamn. Bebisarna drar i mina ben. Och gråter. Ingen panik, andas klorofyll och hämta en fåtölj.


Så där ja. Nu behöver jag bara hålla koll på kolasmet OCH eventuella bebisfall. Great thinking TERRY! Plan B. Kollar med Google hur katten jag kan få smeten i formarna inom tio. 


Google säger: Öka temperaturen och häll den färdiga smeten i en tokhet termos. Då menar Google att man kan hälla ner smeten i formarna. Inget spill och ingen smet som stelnar. PERFEKT! Nu är goda råd dyra! Jag gick PÅ det. Jag är blåögd. Snälla ni; HÄLL ALDRIG KNÄCKSMET I EN TERMOS!!! Summa sumarum; Det blev tokstressigt. Stökigt. Spilligt. Och utomordentligt gott!

Senare den dagen ville jag stolt visa familjen dessa ljuvliga små sötsaker. Givetvis visar det sig att ingen i familjen (förutom jag) gillar knäck. Vilken fälla!

söndag 29 november 2015

Christmas is on!

        

Lite nytt, lite bytt och lite ärvt. Och en del gjort på eget vis. I år kändes den stora julkartongen så liten. Vi bor mer än dubbelt så stort mot förra julen, det förklarar allt. Tio fönster istället för tre...


Pappers-julstjärnor är ett märkligt fenomen. De tenderar att inte vara lika vackra efter elva månader i en kartong? Hastigt nervikt?! Faktiskt så har våra pappstjärnor aldrig dykt upp mer än en säsong. Så i år köpte jag de billigaste tänkbara på Rusta, utan belysning utan bara som piff! 


En klassisk julstake, pinsamt nog nyinköpt. Jag ser fram emot dagen då en stolt son kommer hem med en liknande. Träslöjd. Vilken underbart rolig timme det var. Vårt garage är ett bombnedslag. Men bakom röran finns en snickarbänk. Bara en sån sak!


Ikea, Rusta, Åhlens & Zara Home. Julen behöver inte vara dyr. Fantasin (och ja, just det... tiden) är det enda som stoppar.  I år ska jag göra egna kransar. Och ha flera mini granar. En grön jul är nog min melodi ändå. När man är trött på julen kan man med fördel ställa ut alla små granar och låta dem vara vackra ett tag till.


Vår första advent är regnig. Det blir mörka, murriga bilder på bloggen. Jag hoppas jag lyckas förmedla värme och julinspiration ändån. Till er nästan tusen personer som tittar in varje månad. Tack för det! (Alla mina pojkar, plus ett grannbarn (såklart!)) är på ett premiärbesök på Mall of Scandinavia. Ryktet säger att det ska vara helt galet bra. Sanningen är att jag kan inte vara mer glad över att få vara ensam hemma. Med kaffet, julkartongen och skurhinken.