när julen infinner sig

Jag är tacksam att jag har barn så att det blir mer tvunget med julsysslor. Först så skickade jag en ursöt tomte på Lucia och han sjöng stolt. Stolt för att hans mamma var där och såg på. Tomtedräkten var så stor. Storlek vuxenmodell som gick tveklöst ända ner till fötterna. Det. Var. Sött.
Sedan var jag tvungen att tagga till och baka pepparkakor. Detta evinnerliga bak! Kavla ut, trycka ner, ringla fram, lägga på plåt, börja om....! Det tar liksom aldrig slut.
När det äntligen var klart, skulle dessa pyntas och glasyras! Det var både kul & gott. Tvillingarna sov sig igenom hela baket. Det känns bra i hjärtat när Hugo får en dos egentid. Han är så rolig att hänga med.

Spontana tvillingar?!

Det är så roligt, men tydligen en alldeles naturlig fråga att ställa inom sjukvården och det är;
- Är det spontana tvillingar?
Min spontana respons på det är ju "Nej, det var planerat i allra högsta grad".
Men att det sedan blev två var ju mindre planerat. Jag antar att det är mer vanligt med tvillingar genom IVF och därför vill de veta...

Albert har fortfarande sond och igår kom en kvinna från hemsjukvården till oss eftersom han drar ut den emellanåt. Denna kvinna är urgullig och pratar på söderstockholmska vilket resulterade i ett roligt missförstånd. Hon tyckte att vi skulle sätta "socker" på Alberts händer så att han inte drar ut sonden. Och jag tyckte ju givetvis att det var supergalet och frågade "Va, är det sant?". Hon tar mig på allvar och menar "Ja, det tycker de är supermysigt, att få "socker" på händerna".

Lagom tills hon gått förstod jag att hon menar sockor. Hur kul?!

Hur man överlever tvillingstarten?

Fanns det en bok i ämnet hade jag varit trogen kund och läsare. Alltså. Hur gör man? Vad är överlevnadstipset? Kärleken övervinner allt? Jo, jättefint. Absolut. Men jag är dödens trött. Tänk de som får TRE barn på samma gång. Idag vill jag utbringa en skål för den hjälteinsats och uppoffring alla tvilling-trillingmorsor gör. Ni är grymma!

någon gång ska jag berätta

Detta är Albert August Envall. Vår lille Abbe. På torsdag är han fyra veckor. Vi är särskilt glada för att just han ligger i våra armar. Givetvis över hans tvillingbror William också. Men Albert har redan gjort en resa jag önskar alla människor få slippa. Ni förstår, för bara ett par veckor sedan upptäckte läkarna att han hade ett hjärtfel och följande veckor har vi varit utom oss av oro. Flygplan och hela konkarongen till Göteborgs hjärtspecialister för operation. Skulle han klara sig till operationen? Skulle han klara operationen? 1,6 kg?

Det var så overkligt. Att inte veta om vi sa hej då eller farväl innan operationen. Så overkligt att vänta på det där samtalet. Beskedet.

Men nu har vi honom. I våra armar. Eller sovandes tätt tätt intill sin bror. I vårt hem. Hans hem. Välkommen hem! Vi älskar dig.

lyckliga men trötta...

att få för tidigt födda godingar (v.33) innebär matning via sond på exakta klockslag. Utöver detta tvätt, byta blöjor, övningsamma, pumpa, tillgodose egna behov som sömn, mat och hygien är ett vardagspussel utan dess like! Sömnkontot bjussar som hyggligast på 2,5 timmar i följd. Men ändå känns livet rikt! Vi är så lyckliga över våra godbitar. Nu jobbar vi på att de ska hålla värmen själva och att vi får åka hem till veckan som kommer. För min del är det vecka två på sjukan. Fast BB Sophia får oss att trivas väldigt bra!

Välkommen underbaringar!

Den däringa tickande bomben, me myself with twins exploderade fortare än någon kunnat ana! Faktiskt så fort att från första riktiga värken till att ligga på operation inom en timme. Min man och en barndoktor hann precis anlända i tid till snittet. Jag är så jäkla imponerad över vad kroppen klarar. Och hur stark man är ensam när det verkligen gäller. Tvillingarna kom alltså i vecka 33 + 2 dagar. Det var i torsdags. Och man kallar händelsen för akutsnitt. Med facit i hand skönt. Har man respekt och rädsla för sprutor och andra sjukhusgrejor är det lika bra att köra allt på en gång och fort som tusan! Tack kroppen! Så; nu till twinsen. Mr one vägde 1780 gram och brorsan inte långt efter med sina 1560 gram. De kunde båda andas själva! Bara en sådan sak. Nu behöver de lite hjälp med att hålla värmen och sondmatning. Annars är de i sådant fint skick. Vi kan väl säga att busy busy busy doing nothing at all, är ett minne blott.

Busy busy busy doing nothing at all.

Efter tre långa dygn på sjukan, visserligen ett bra sådant, börjar jag längta hem. Och efter bebisar. Mest efter bebisar. När vattnet går i vecka 33 tänker nog de flesta; "Nu är det dags, nu kommer de!" Så detta är en lång väntan. När man går med vattenavgång en längre tid finns en ökad risk för infektioner, och det är därför jag är kvar på observation. En dag i taget, det kan gå fort när värkarbetet väl sätter igång. Kanske, kanske får jag åka hem om ett par dagar och invänta egna värkar. I de mysigaste tankar kommer jag att hämta mina nya myslyxkläder, skrota hemma, baka biscotti, andas mig igenom en och annan värk, lära mig en ny låt och titta på alla Ernst med jul avsnitt på paddan. Eller bli fast i deckarserien Dicte. Busy, busy, busy doing nothing att all helt enkelt. Bilderna är från vårat hem ljuva hem. Som känns som ljuvligast när det är som längst bort. Borta bra, ni vet....

plötsligt händer det.

Ja, vad säger man? Samma dag som jag bloggar att jag mår oförskämt bra går mitt vatten! Nu är vi inlagda och läkarna gör sitt allra bästa för att boysen ska stanna ett tag till. Värkstoppande dropp, kortison för att påskynda bebisarnas lungutveckling och andra glamourösa sjukhus saker. Med ordination: S Ä N G L I G G A N D E ! Jag smaskar karameller, läser och har det bara urtrist. Kanske kommer boysen inom de närmaste dagarna, eller också skickas vi hem under uppsikt där jag får invänta värkarbetet. Spännande liv men ändå urtrist. Jag vet att denna väntan är en god väntan som värnar om de små liven. Men givetvis vill vi ju träffa dem! Imorgon går vi in i vecka 34. Undra vad den veckan ska erbjuda? Förgylla våra liv med två små underbaringar, eller förundras över att det inte kan samlas något ludd i naveln längre?

gravid med tvillingar v.33

Sista dansen. Och jag mår verkligen bra! Om än lite trött, twinsen växer ju som mest nu. Men jag sover oförskämt bra! Är nu i slutet på vecka 33 och visst ser det ut som att explosionen är nära.Visst känner jag mig osmidig och min 4åring tycker att jag är tråkigast i världen... Kan så vara, jag är ju inte direkt världens leksugnaste och busigaste morsa just precis nu. 4,5 veckor kvar... Hoppas de springer fram! Fostersparkarna är nu utbytta mot bök och tvåan ligger absolut på tok-tvären och har så gjort i flera månader.

Vikt på twinsen i vecka 32 låg på 1700 gram samt 1500 gram. Den ena helt på kurvan och den andre under. Vilket inte är något alarmerande. Denna gången heller. Själv har jag nu gått upp omkring 16 kilo och undrar vart katten allt det sitter? Jag som nästan dansar fram...

Hugo 4 år

Det var med sann glädje som en snorig höggravid ställde klockan i veckan för att tillsammans med min man fira Hugos fyraårsdag på sängkanten! Han blev sjukt snopen och det tog ett tag innan han kom in i verkligheten. Den pojken och pojkens pappa älskar bilar... Så det blev en del bilgrejor och bilböcker. Syskonen som bakas härinne kommer dock få lite mer varierad lek. Hur kul tycker jag det är att leka med bilar liksom? Not so much! Men pyssel och bak, det är min grej! Alltid något. Helgen berikades med barnkalas och nästan en hel natts sömn för gravidtjockisen!

Gravid med tvillingar (vecka 30)

pust. suck och stön. Oj, vad fort det gick från smärtfritt till lite tyngre dar. Ryggen börjar ta lite stryk. Ischiasnerven ligga i kläm. Och så lite svårt med andningen, men bara ibland. Vecka 30. Nu är jag lika stor och har samma "besvär" som en enling-graviditets sista vecka... Fast jag har åtta veckor kvar! Inte särskilt uppmuntrande 21:35 med status ryggont även i sittläge.

Här följer den fina gravidresan:
Tvilling nr 2 vaknar alltid när jag vaknar om mornarna. När jag är ute och rör på mig svarar den ofta med en mjuk buff i sidan. Och jag kan känna dess lille fot eller knä tydligt i sidan.
Tvilling 1 är lite mer blygsam. Rör sig lite mer oregelbundet, men hickar mest hela tiden! Stackarn. Det är stunder som dessa det är mysigt att ha dem ombord och jag får bli påmind av storheten att vara tvillingbärare. Det är också stunder som dessa kärleken får växa sig stark. Till dem. Till min man. Samt till vår Hugo.

Vikten på de små liven ligger på 1200 gram resp 1300 gram. Deras ökning har legat ganska exakt på 100 gram i veckan. Fortsätter det så kommer de enbart att väga kring 2 kilo. Supersmått... Men alla läkare är lugna, så det finns ingen anledning för mig att vara ängslig. Men det slår mig ibland hur sköra de är liksom....

Tvillinggravid vecka 29

Dags att släppa på fåfängan och bjussa på det här. Kanske kan det glädja någon, kanske rent av mig själv om några månader? Jag är alltså i slutspurten på vecka 29. Nu börjar magen växa SÅ ATT DET KNAKAR! Bara de få dagarna från det att denna bilden togs har jag blivit betydligt större. Inte bara över magen, utan även i ansiktet. Viktuppgången ligger omkring 10-11kg fortfarande. Men eftersom de ska öka i vikt med 400gram/vecka nu, så förväntar jag mig en stadig ökning. Bebisarna ligger på sin kurva och med en vikt i vecka 28 på 980 gram och 1080 gram. Är det inte helt fantastiskt? Lyckliga jag har väldigt lite krämpor. Fåtalet kvällar med ryggont samt nerver i kläm. Antar att jag kan tacka all core träning för det? Något som däremot börjar tillta är sammandragningarna. Långsamma promenader gäller. Eller egentligen måste allt gå relativt långsamt. (Jag som annars är en rakt in i kaklet-tjej!) Jag har sammandragningar även på natten. Men det är inget som oroar mig. Jag försöker lyssna på kroppen med bästa förmåga. Det var uppdateringen för denna gången. Massa kramar från tvillingbäraren.

Mrashmellow grillning. Inomhus.

Denna helgen njöt vi av underbara vänner och finfina höstdagar. Jag och Hugo spenderade vår lediga fredag tillsammans på junibacken som avslutades med en höstpromenad på djurgården. Han har SÅ mycket spring i benen och jag som får sammandragningar bara av att böja mig ner ligger verkligen i lä! Korta förskoledagar för honom är verkligen perfekt för en tvillingtjock! Just det! Vi fick ju leveransen av den nya vagnen från USA. Bugaboo Donkey. Vad kan jag säga; som att köra en Rolls Roys! Någon som var väldigt stolt över den var ingen mindre än vår fyraåring. Lite roligt eftersom han knappt får plats! Men jag antar att det ingår i "att få ett syskon bearbetning" så han åker glatt i vår nya Rolls Roys! Själv tar jag rolls Roysen varje gång jag ska handla.

 Detta var ett tokigt påfund, om du frågar Hugo. Inte särskilt gott (förutom strösslet) och lite läskigt med elden.... Jag som hade föreställt mig värsta Madicken myset. Men för honom är den liknelsen att leka med lego. Så det gjorde vi.

från jord till bord; matens lov

Kan man lovprisa mat gör jag det helst med närodlat och egenbakat. Att gå hemma och frodas på heltid ger mycket tid till att baka just eget bröd, musli samt att planera matinköpen. Resultatet? Goda välplanerade måltider, testing av nya recept och omfamning av säsongens varor. Det trendiga matlivet tydligen. Trendigt eller ej. En ren miljö ger ett rent samvete. Det är nog katten min nya slogan! Och vem kan inte skriva på att det är en jäkla bra trend?

På tvillingtjocken (vecka 28)

Så kom den dagen då en gravidtjockis fick njuta av höstrusk och privilegiet att frysa en aning. Utöver det har jag blivit ett år äldre och hängt in symaskinen. Den gjorde inget annat än nytta och lite söthet. Fick till två filtar av tyg och kantband jag har haft liggandes ett tag. Köpte en stor fleecefilt på ikea som fick agera baksida. Blev bra mycket billigare än att gå till en tygaffär och handla fleece på metervara. Fick två filtar för 39 pix! Det känns fint i hjärtat! Har massor av mer tyg, så vi borde stämma träff igen. Jag och singer.

Mitt allmäntillstånd är tvillinggravid och den enda omväxlingen är vågen. (Nu uppe på +11) Och sedan omväxlingen med ny vecka. (nya tag?!) Gick idag in i vecka 28. Känns inte lika långt kvar om du frågar mig. 10 veckor. Två och en halv månad.
-Ryggont? Japp, på kvällen.
-Sjörövare i kistan? Oja, alltid någon som håller igång. Tvåan ligger i framkant på otrevliga kickar.
-Trög i magen? Nej, tack som frågar... nästa!
-Sammandragningar? Skoja inte! Flera/dag även när jag tar en filbunke.
-Fosterläge? Ettan med huvudet justerat och rumpan vid naveln. Tvåan ligger omlott på något ovetandes vis. Trodde inte att det var möjligt med omlottbygge i magen...

Ses igen. Tjockare än sist. // Therese

life lately

Att vara förkyld när man är tvillinggravid är verkligen en åkomma för mycket! Men jag har nu lämnat sofflocket och den sedvanliga gravid-städmanin är tillbaka. Skulle önska innerligt att en sy-mani kunde uppstå? Om mina bebisar kommer för tidigt är det för att jag har boat så intensivt. Men det kan man väl inte säga högt? Jag har plockat fram våran moseskorg och i de mysigaste föreställningarna ligger de där båda två och kurar i tre månader minst! Men det är ju helt klart en alltför optimistisk tanke...

Utöver städmani hinner jag bondas massor med vår son. Det är en ära för det mesta, och en prövning där emellan. Fyra år och trots. Jag är nu i vecka 27 och har svårt att sitta på golvet i Hugos rum och leka. Det är inte bara jag som påverkas av den växande magen. Hugo påverkas mer än jag kunnat ana. För en liten tid sedan tog vi fram bebisarnas snuttefiltar som Hugo sover med varje kväll. Det var ett lyckat drag. Ofta leker vi att han är en bebis också. Förresten så tror jag att jag har börjat vanka aningen.... oops!

Invigning av min nya mixer och följer valvakan. Vaknar upp till ett sorgset, politiskt förlorat Sverige. Spelar spel med Hugo och mumsar helgens rester. Jag vann! Imorgon ska jag till MVC på vanligt rutin besök. Val av sjukhus att snittas på står på agendan.

Gravid med tvillingar (vecka 26)

Jo, det är kväll. En tvillinggravid borde absolut ligga i sängen till senast 22:00! Men till saken hör att mina små enäggisar väljer att köra fyspassen nu... ...och fram till midnatt! Phju! Förutom att rulla chokladbollar för glatta livet och köpt helgblommor har jag varit på tillväxtultraljud idag. Det mina vänner är en lite konstig sak... Det finns tid att oroa sig ändå. Tvilling 1 ligger fint på kurvan med sina 830 gram. Tvilling 2 var 9 % mindre och vägde 750 gram. Inget alarmerande, men ändå lite trist. Beslut togs att nästa ultraljud ska man kolla navelsträng och moderkaka för att se så han får vad han behöver. Och då hoppas vi att allt ser fint ut. Skiljer det över 20% bör man fundera på eventuella åtgärder. Visst börjar det bli tungt men de förtjänar ytterligare ett par månader omsorg i badbollen. Vågen har stått still i en vecka så nu jäklar ska här ätas! Ibland tar jag fram kläderna och drömmer mig bort till babydoft och gos! Om två veckor har vi vagnen på plats! Den går inte in i hissen på något sätt alls. Kommer bli en tid av prövning på många plan. I vår lättar vi från innerstan och välkomnar förorten. Ja, det gör vi! /Tjingeling!

Jag saknar mig. (tvillinggravid i vecka 26)

Jag vet knappt om man får säga så? Men jag saknar mig. Jag saknar mina jeans, t-shirts, klackar. Och en lite smidigare kropp? Konsten att plocka upp något på golvet. Ta på mig dojorna. Ha Hugo i knäet. NU BÖRJAR DET BLI TUNGT! -Och jag är bara i vecka 26! Är nog bara en dag ifrån 10 kilos sträcket. Att sova är en utmaning i sig. Ligger jag på ena sidan, är det någon som blir missnöjd. Lägger jag mig på andra är det någon annan som inte blir glad! Och ligger jag på rygg (vilket fortfarande fungerar andningsmässigt) får de till riktiga stolpskott i kulan. Osköna nätter helt klart. Och tillbaka till fåfängan. Det är så fånigt att jag inte kan släppa fåfängan, jag vet. Men som gravid kollar folk lite extra! Jag vill ju bara försvinna?! Formen på kulan kan vi också diskutera en aning. Den är liksom mer fyrkantig (tänk en tvättmaskin) än söt och rund. Nästan lika utstående på sidorna som rakt fram. Men tänk vad som bakas där inne. Två små urgoa identiska boys. Det är ju värt allt. Men man kan väl få klaga bara lite? Bara man kommer igen. Och det gör jag!

att bli storebror

Älskade Hugo. På våra gator har du nyfiket och koncentrerat tultat omkring. Känt på vattnet i fontänen, och jag förstår inte än idag att du aldrig trillade i? Du har ätit glassar som varit lika stora som du. Ätit sand som om det vore det självklaraste av allt. Suttit på trottoarer för att se bilarna susa förbi på vägen framför.

Idag springer du runt kvarteret. Jag måste ta i för att hinna ikapp. Du drar din egenbyggda båt i fontänen i ett snöre. Du är stolt så du nästan spricker. Jag likaså. Picknick är lika självklart som utflykten i sig, alla dar i veckan. Med självsäkerhet pekar du ut alla bilsorter. Är det en okänd bil säger du att den måste vara amerikansk.

Allt detta har VI gjort. Hugo, Mamma och Pappa. Vi tre. Tillsammans. I fyra år. Det har varit en otrolig resa sedan din första dag med oss. Du är ren glädje och kärlek.

Om tre månader blir du storebror. Till två små identiska pojkar. Det är ingen enkel uppgift att axla. Det kommer bli ett tungt ok, du kommer att få vara stor ibland, men vilja vara liten. Igen. Varann är allt vi har och tillsammans kommer vi att ta oss fram i medgång och motgång. I tårar och ilska men alltid med kärlek. Och det är så viktigt. Ulf Lundell sjunger att "Kärleken förde oss samman", och just så är det när man får syskon. Det är det finaste vi kan ge varann. Kärlek. Du kommer bli en fantastisk storebror. Och vi ska göra vårt bästa för att vara lika fantastiska föräldrar.

Älskade Hugo

Heja badbollen! (tvillinggravid i vecka 25)

Vad hände? Och hur hände det? Jag menar, jag städar ju ALDRIG badrummet. Det är förvisso sant, men nu syftar jag egentligen på magen. "POFF" sa det så blev även jag med badboll... Men det är en lydig badboll. Inga sammandragningar utan bara en massa bebisbök! Nog känns det lika obehagligt som en sammandragning när de får för sig att vrida på sig aningen. Tröttheten är kvar, längtan stor och järntabletter räddaren i döden. Ultraljud ser fint ut, våra enäggisar är lika stora varann och bara en vecka mindre än ett vanligt foster i vecka 25. Mellanmål är mitt mellannamn, förnamn och efternamn. Äter jag inte regelbundet mår jag illa. Ändå har vågen blygsamt levererat 7 kilo. Men badbollen kommer att expandera! Något som inte expanderar är min garderob. Idag har jag rannsakat vårt badrumsskåp. Vilka produkter är räddaren i nöden? Vilka är mina klassiker som jag ska be mannen haffa i USA nästa vecka? Efter en noga rannsakning blev dessa finalisterna. Hade Kiehls gjort smink hade jag hoppat på deras miljötåg. Fria från mycket kemikalier och gifter. För trött och ledsam hy MÅSTE jag rekommendera Kiehls nattmask. Somna med den två gånger i veckan och du vaknar upp till ditt bästa jag. Tack och hej! //Badbollen (innan explosionen).

Båtregatta i Karlafontänen

Hugo Och min helg började tidigt. Närmare bestämt torsdag klockan 12 då jag hämtade fisen på dagis och gick vidare till Karlafontänen där en eftermiddag för barn hade arrangerats med temat båtar! Det var en så fin tillställning och Hugo hade med sig sin alldeles egengjorda båt. (ett juicepaket med klisterlappar). Nu var visst inte tanken att alla barn skulle ha med sig egen knåpade båtar att tävla med. Nej, tävingen var ett gummibåtsrace i fontänen. Och gissa vad? Hugo är ju på tok för liten för att kunna ro, så då får mammor och papporna snällt sitta med i båten och ro. Startskottet gick och vi hann (säkert av de andras vågor) ta oss en bit in i fontänen, då arrangörerna utbrister; "KOM TILLBAKA! PLUGGEN HAR GÅTT UR ER BÅT!!!". Inte nog med den fördröjningen.... Väl inne i nästa båt inser jag: Jag kan ju inte ro! Hur kul som helst att komma på det mitt under en tävling! Min mamma hade skrattat SÅ om hon sett hur jag kämpade mig runt, för att sedan de sista 10 meterna helt ha fattat galoppen. Bara det att motståndarna hade då passerat mållinjen för en kvart sedan! Härligt minne. Och ett scenario jag gärna bjuder på. Sedan sprang Hugo runt fontänen med sin båt (juicepaket) i 2 timmar. Sa jag att det var en underbar höstdag? Jag satt på en bänk och tittade på.

Gravid med tvillingar!

Första ultraljudet med tvillingarna. Ett överväldigande och alldeles fantastiskt besked när de såg inte bara en bebis utan TVÅ! Min man och jag skrattade som tokar! I flera dagar gick vi på rara små moln. Tänk att detta händer oss? Vilken gåva! Slutligen landade lyckokänslorna i ett mer realistiskt tänk. Hur katten ska det gå? Hur kommer vi hinna med fyraårige Hugo? När ska vi återhämta oss? Och hur katten har folk råd?! Då kom även gravidillamåendet tillbaka. Det varade i härliga fyra månader....

Men allt eftersom magen växer växer även en längtan och ett jäklar anammar att det kommer att gå. (och att illamåendet släppte). Genom att äta tålamod till frukost, middag lunch och lägga allt som heter fåfänga i tredje hand. Sedan är jag övertygad om att kärleken till två små liv kommer hjälpa massor, -och för att inte glömma hormonerna! På bilden ovan är jag i vecka 20. Nu i vecka 24. Precis som många andra tvillinggravida är jag extra trött och mer hungrig! Viktuppgången har varit blygsam, mycket på grund av att tvillingarna tar ALLT jag äter. Men jag är inte orolig. Jag hinner nog bli stor som ett hus! Än finns det tid. Jag ska försöka dokumentera min resa, dels för att jag har haft så mycket glädje av alla andra tvillingbloggar men även som ett eget roligt minne. Sedan har graviditeten passerat ett stadie där jag känner mig trygg med att dela med mig information. Hoppas det ska vara till glädje för någon!
Kram! /Therese