Efter tre långa dygn på sjukan, visserligen ett bra sådant, börjar jag längta hem. Och efter bebisar. Mest efter bebisar. När vattnet går i vecka 33 tänker nog de flesta; "Nu är det dags, nu kommer de!" Så detta är en lång väntan. När man går med vattenavgång en längre tid finns en ökad risk för infektioner, och det är därför jag är kvar på observation. En dag i taget, det kan gå fort när värkarbetet väl sätter igång. Kanske, kanske får jag åka hem om ett par dagar och invänta egna värkar. I de mysigaste tankar kommer jag att hämta mina nya myslyxkläder, skrota hemma, baka biscotti, andas mig igenom en och annan värk, lära mig en ny låt och titta på alla Ernst med jul avsnitt på paddan. Eller bli fast i deckarserien Dicte. Busy, busy, busy doing nothing att all helt enkelt. Bilderna är från vårat hem ljuva hem. Som känns som ljuvligast när det är som längst bort. Borta bra, ni vet....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar