Ja, vad säger man? Samma dag som jag bloggar att jag mår oförskämt bra går mitt vatten! Nu är vi inlagda och läkarna gör sitt allra bästa för att boysen ska stanna ett tag till. Värkstoppande dropp, kortison för att påskynda bebisarnas lungutveckling och andra glamourösa sjukhus saker. Med ordination: S Ä N G L I G G A N D E ! Jag smaskar karameller, läser och har det bara urtrist. Kanske kommer boysen inom de närmaste dagarna, eller också skickas vi hem under uppsikt där jag får invänta värkarbetet. Spännande liv men ändå urtrist. Jag vet att denna väntan är en god väntan som värnar om de små liven. Men givetvis vill vi ju träffa dem! Imorgon går vi in i vecka 34. Undra vad den veckan ska erbjuda? Förgylla våra liv med två små underbaringar, eller förundras över att det inte kan samlas något ludd i naveln längre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar