Christmas is on!

        

Lite nytt, lite bytt och lite ärvt. Och en del gjort på eget vis. I år kändes den stora julkartongen så liten. Vi bor mer än dubbelt så stort mot förra julen, det förklarar allt. Tio fönster istället för tre...

Pappers-julstjärnor är ett märkligt fenomen. De tenderar att inte vara lika vackra efter elva månader i en kartong? Hastigt nervikt?! Faktiskt så har våra pappstjärnor aldrig dykt upp mer än en säsong. Så i år köpte jag de billigaste tänkbara på Rusta, utan belysning utan bara som piff! 

En klassisk julstake, pinsamt nog nyinköpt. Jag ser fram emot dagen då en stolt son kommer hem med en liknande. Träslöjd. Vilken underbart rolig timme det var. Vårt garage är ett bombnedslag. Men bakom röran finns en snickarbänk. Bara en sån sak!

Ikea, Rusta, Åhlens & Zara Home. Julen behöver inte vara dyr. Fantasin (och ja, just det... tiden) är det enda som stoppar.  I år ska jag göra egna kransar. Och ha flera mini granar. En grön jul är nog min melodi ändå. När man är trött på julen kan man med fördel ställa ut alla små granar och låta dem vara vackra ett tag till.

Vår första advent är regnig. Det blir mörka, murriga bilder på bloggen. Jag hoppas jag lyckas förmedla värme och julinspiration ändån. Till er nästan tusen personer som tittar in varje månad. Tack för det! (Alla mina pojkar, plus ett grannbarn (såklart!)) är på ett premiärbesök på Mall of Scandinavia. Ryktet säger att det ska vara helt galet bra. Sanningen är att jag kan inte vara mer glad över att få vara ensam hemma. Med kaffet, julkartongen och skurhinken. 

Fredagsbus!

        

Färgglatt till frukost. En bra grund för fredagens busplaner! Utmaning: Andys Lekland.

Killarna var på så gott humör, tittade på baby Einstein och småpratade lite med varann. 

Andys Lekland var ju superkul för stor, mellan och minst.

Det mesta var mjukt, och stod man på näsan gjorde det inte så mycket. Albert verkar dock redan beredd att ta emot eventuellt fall med underläppen?!

Jag valde att ha samma kläder på twinsen idag och såg dess fördel. Om en skulle råka komma bort, skulle jag kunna fråga folk om de sett en likadan kille som jag bär på?! En del skulle säkert undra om jag var lite tokig. Och det är jag ju också.

Stora, lilla killen. Villkoren för att kunna åka på dessa trevligheter är att han hjälper till. Allt från att hämta maten vi beställt, eller bära ett syskon som är på väg att gå på egen promenad. Och som han hjälper till. Vår Hugo. Och han klagar aldrig. Hur kunde vi få en så go kille? 

Hemma, hela och nöjda över dagen åt vi fransk gryta. Mannen kom hem med fredagsblommor och helgbröd. Utan att jag ens bett om det! Hur lycklig är jag? Mycket! Sedan kom grannarna över och fullbordade vår kväll. Livet här på ön. Det är rätt bra ändå. 

I skrivande stund har grannen till vänster hängt upp sitt jaktbyte i garaget som han ska förädla till mustiga grytor. Alla åtta grannbarn leker hos oss, och bebisar sover. Jag har avverkat morgonlöpet och ska in till Rusta för julstjärna-köp. Imorgon hörrni. Är det äntligen första advent! 

Lite rött, lite rosa, otroligt sött!

        

Det blev inget Paris. Men det blev tröstshopping. Färgglatt i novembermörkret. Solen går ner runt två, så det fick bli choklad också. Och en trösttidning. Och ett spadygn.

Lite rosa, massa rött och otroligt sött. Ja, dessa pojkar får mig att vilja sitta säkert i en annars så orolig värld. Jag är så tacksam. För min familj. Alla jag har i livet. Ödmjuk till livet.

Denna morgonen tog jag tre extra praliner, en stor kopp kaffe och rusade med mina rödtottar till kyrkans babysång. I min nya tröja. Som i skrivande stund fortfarande är fläckfri.

Ja, men just det. Jag hann ju också vara tre sekunder självupptagen. Men det är en bra dag. Jag bär rosa till rött hår, vilket kan krävas lite självförtroende. Och jag har kjol för sjutton! Sannerligen vilken bra dag vi har, hemma hos familjen rödtott.

Hoppsan, lite mer tröstshopping. Ser ni också att jag har hunnit måla naglarna? Antecknar ni? Vilken utomordentligt fånig bild. Bläddra snabbt!

Varför tjata om detta röda hår? Rödtott hit och dit. Jo, för det ska talas om det vart jag än går. "Oj, vilket rött hår". "Är din man också rödhårig?". "Mina kusiners barn, de är också rödhåriga". "Men idag blir man väl inte retad för rött hår längre va?". "Och båda har rött hår, det är ju ovanligt!" "Har storebror också rött hår?".  Det finns fler kommentarer, men jag minns inte alla.

Ja, jag ser att det är rött. Till och med jätterött. Vilket gör dem så unika! Jag är en stolt rödtott. När jag växte upp fanns det en missuppfattning, en skämtbild kring rödhåriga. Ofta var det töntarna i filmen som fick vara just rödhåriga. Om man la till gluggen mellan tänderna och ett par tjocka glasögon på det, var ju urtypen: TÖNT personifierad. Men sedan kom Louis och Clark och förändrade världen. Juliann Moore, Nicole Kidman, Robert Redford för att nämna några. Men det finns någon mer, någon som jag la min förtröstan på under uppväxten. Och som jag fortfarande vill efterlikna. Jag talar ju förstås om Pippilotta, Victoralia, Rullgardina, Krusmynta, Efraeimsdotter, Långstrump. 

World prematurity day

        

Bild ett:

Ack så färglöst & ack så varmt! Att möta första vintern i hus ger oss knottriga armar och botas bäst med varma tjocktröjor. Eller "Olle" som vi säger i Småland. Hos oss hittas massor av ollar! 

Bild två:

Tokvarm halsduk till tokkalla dagar. Blir så fin när man knyter den. Favoritskorna som levererar det där fåniga självförtroendet som pryttlar kan ge. 

Bild tre:

Alla mina barn fick mitt pigment. Rosa hy och rött hår. Superfint, men kräver sin omvårdnad. Framför allt det kyligare halvåret. Oljan använder jag som tvål när de badar. Håller huden fet länge. De övriga håller babyrumpan len och kalla kinder fria från bitande köld. De klassas som ekologiska vilket känns extra gott. Om jag lånar dem? Absolut.

Bild fyra:

Idag är det världsprematurdagen. Den kan inte passera vår familj helt obemärkt. För ett år sedan låg ju vi på neonatalen med våra prematurbebisar. För att vara mer exakt; det var idag förra året som Albert opererades. Och det var exakt denna tiden kirurgen ringde och sa att han hade klarat operationen. 17 november. Större än vår bröllopsdag!

This little light of mine

        

Just när man trodde att novembermörkret inte kunde bli mörkare, blir världen bäcksvart!

Vi har satt upp sänglampor i helgen. De kommer bringa ljus när mörkret kommer för nära. 

Precis som du och jag. Vi måste vara ljuset. Symbolisera godheten och aldrig glömma att den är så mycket större. Större än all ondska tillsammans. Hatet så mycket mindre än kärleken. 

Pray for Paris. På fredag ska jag dit. Visst kommer det krävas en stor kopp mod. 

Jag har drömt om att vandra längs Seine, med en croissant i handen. Kolla in julpyntet på varuhuset Lafayette. Vandra över vackra guld-beklädda broar. Njuta av franska långa middagar. Imponeras av stadens storhet! Men en eller tre macarons i magen. 

This little light of mine, Im gonna let it shine. 

Supermom!

        

Ja, för visst fasen är vi rätt balla ändå? Vi morsor?! Jag har idag levererat tre olika barn (eller hrm, olika och olika, två av tre är ju enäggisar) på fyra olika läkartider. Eller faktiskt, vi missade en. Inte ball morsa... Men jag har fått hem allihop. Ingen råkade bli kvar i stan eller så. Phju! Bra kirrat!

Tvillingarna somnade i bilen och sover där fortfarande. Hugo har blivit ompysslad och nerbäddad framför tv:n då det är "jättesynd" om honom. Han fick spruta på sitt läkarbesök. Ja, det var rätt spruta till rätt barn. Vi är inte så hysteriska i vår familj. Riktigt.  Hugo fick en coca-cola för att han varit så duktig. Ball mamma, va?

Bara jag kvar. Ensam. Eller vi har en mysig liten farbror till hantverkare i badrummet som bemödade sig med att dyka upp. Trevligt. Han är inte så talförd. Skönt. Jag pustar ut lite. Känner fredagspeppen. Ni förstår när jag ska in till stan med alla kids är det lite "överlevnads inställning" som slås på. Bekväma kläder. Svala kläder. Håret uppsatt. Minimalt med smink. Men man måste ju se någorlunda respektabel ut, för när du har tvillingar som springer åt olika håll. Då tittar folk. Eller när William drar en unge i håret och Albert drar en annan i näsan. DÅ tittar folk. Eller när en bajsat och du försöker få med alla på toa. DÅ tittar folk. Alla undrar ju såklart "Hur katten gör hon?".

Ja, det är svettigt. Ibland även nödigt. Men det får jag oftast vänta med. Därför vill jag säga att jag är en supermorsa. Svettig eller osminkad, eller båda. Jag är grym. Imorgon har vi gäster. Det blir libanesiskt. Det blir vin. Och en hallonmossetårta. Det blir bra. Jag är ju grym. Du med. 

En roligare adventskalender

        

Det är inte bara barn som väntar. Väntar på den där omtalade julen. Den där omtalade snubben. Julgubben. Jag längtar också. Efter värme och ljus. Julstök och bus. och nu vet jag ett sätt...

....som drar ut på härligheten och som involverar hela familjen. Jag har oavsett ålder älskat julen. Men med barn blir det en annan grej. Man kan liksom gå all the way. Hets-dekorera som Hans & Greta. Så låt mig få dra julen bortom paket och konsumenthets till gemenskapens tid. I år kommer familjen rödtott ha en......(trumvirvel)..... rolig adventskalender!? En "doer"

Hugo ska få öppna en lapp varje dag där det finns en uppgift, något att göra tillsammans med en vuxen. Låt mig få presentera, utan inbördes ordning....

- Ta fram adventsljusstaken och tänd första ljuset. Ta en pepparkaka också!
- Det har snöat, gå ut och gör en snögubbe. Med morotsnäsa!"
- Gör ett pepparkakshus
- Gör julkort
- Baka  mumsigt julgodis!
- Tänd andra adventsljuset. Och du; ta en pepparkaka också!
- "tipp, tapp, tipp, tapp...." Lussa för pappa det är lucia (för sjutton!)
- Julpynta ditt rum och klä din lilla gran. Go crazy!
- Dags att ge dig ut på hal is, snöra på dig skridskorna! Vi ska ut och åka! (kanske en helgaktivitet?)
- Baka pepparkakor, häng upp några i fönstret!
- Dekorera pepparkakorna du bakat!
- Gör mat till fåglarna och häng upp i träden
- BioRio! Idag är det bio dags! Du får välja film. (kanske en helgaktivitet?)
- Åh, nej! Din lördags-godispåse är bortrövad, följ kartan....
- Slå in julklappar och rimma!
- Åk till nk och titta på julskyltningen, tänk om tomten är där? Lämna listan!
- Baka julgodis igen!
- Tänd fjärde ljuset. Tänk, snart kommer tomten!
- Följ med och välj ut en gran. Men tänk på att den måste få plats i huset....
- Klä granen, spela julmusik, dansa en skvätt och smaka allt gott du bakat. Imorgon är det julafton.

Dunderhonungs-maskinen

Dunderhonung. Min typ av kopp. Ger mig styrka och uthållighet. Bebisar är m y c k e t fascinerande av dunderhonungs-maskinen. Min kopp försprång när bebishumöret rasar... 1-0 till mig.

Båda vill leka med samma sak. Nu!? Jag ska ju fika. Tur, den går att dela i två. 1-0 till mig. 

Men vänta! Jag har ju två barn. Borde det inte bli 2-0 till mig då? Jo, det borde det. 

Än så länge har de inte hajat att fika är gott och kaffe som dunderhonung. 2-0 till mamman.

Att ha två bebisar på samma gång kan i många situationer vara lite svettigt. Typ på bussen när BÅDA har sitta-still-panik! Den går inte att fixa på egen hand. 2-0 till bebisar. Eller när ett barn matvägrar och den andra tar efter. 2-0 igen till bebisar. Ja, eller när båda vill bli burna och jag plötsligt inte har ett finger över. Dubbellurad. Och jag blev förlorare igen. Eller när jag redan bytt fem bajsblöjor på en förmiddag och tror att det är allt. Men jag har fel. De har mer att ge. Totallurad igen. 2-0 till bebisar. Misstänker att bebisar går segrande ur varje dag, med en si sådär 40-4. 2 poäng till mig för förmiddagsluren. Och ytterligare två till kvällssömnen. Den kan dock gå lite rigoletto-vilt-till....

This is an emergency!

        

        

Ni vet de dagarna ni tror ni har läget under kontroll. Ni vet att det är matsäck till förskolan. Ni vet att den är packad. Och god. Ni vet att utflykten är till Skansen. Ni vet att det kostar 50 kronor. Ni vet att pengarna ligger i väskan. Ni vet när ni vet.

Ni vet inte att lämningen för dagens utflykt var en hel timme tidigare än vanligt. Nä, ni vet ingenting när ni kommer klädda och packade till förskolan för en dag på vift. Ni ser att förskolan är stängd. Ni vet att telefonen är hemma. Ni vet att ni inte vet var barnaskaran finns. Ni åker hem, ringer förskolan, ber om ursäkt och levererar ungen till Skansen. 

Jag vet att detta kan hända den bästa. Jag vet att jag inte hade en viktigt morgonmöte. Jag vet att jag är mammaledig och inte har något jobb. Att jag har världens finaste väska, att killarna har fått världens finaste saker i present. Jag vet att dessa Weleda-krämer räddar livet på utdöende händer. Och kinderna på små ömtåliga barnakinder. "Jag vet så mycket. Jag vet nästan allt, det är inte klokt vad jag är bra". / Lotta på Bråkmakargatan 

alla goda ting är tre

        

I fredags kom den stora dagen. Ett års dagen. Det blev inget överdådigt tårtkalas med en massa goa närisar, kärisar eller svärisar. Min kära mor gjorde en blixtvisit för att ersätta denadäringa pappan som hade flugit till Londonkontoret. Vi övriga hade hedrats med förkylning.

Av deras Gudfamilj fick de dessa tuffa flugor. Ungefär lika stora som dem själva , så garanterat något att växa i. Ska bli roligt att få använda dessa vid kommande trevligheter.

Eftersom bebisarna anlände på Gustav Adolfdagen drog jag till favoritfiket och beställde deras version av Adolfs egna bakelse. Som i framtidens dagar kommer delas med team Willbert.

Det här är William "WilleWalle" Walter. Grattis på DIN dag. Det är särskilt roligt att följa twinsens olikheter. William är mysbebisen. Han kan sitta still i evigheter så länge det är i någons famn. Motoriskt ligger han en bra bit före Albert och kan upplevas som en röjarralf på bortaplan. Du är otroligt oblyg med andra barn och att klättra på dem känns som en självklarhet. Fast att de gråter av ovilja. Det finns de barnen på öppna förskolan som är rädda för William. Men när det verkligen gäller  blir du rädd. Som för grisljudet på leksaker. Även ko-ljudet. Eller för damsugarn, mixern och elvispen. Ja, i denna storhet finns en fegis. En högt älskvärd sådan.

Ö-fiket gör det igen. Mums!

Albert "Albie" August. Du fick en tuff start. Efter elva dagar och 1550 gram märkte jag att du liksom försvann. Barnmorskorna hade lite svårt att förstå min rädsla, men dagarna därpå upptäcktes hjärtfelet och timmarna efter det kunde inte ditt hjärta slå på egen hand. Respirator, intensivvårdsbuss, ambulanshelikopter och en hjärtoperation var ett faktum. Vår verklighet. Men nu är du ett år, och i skick som vilken unge som helst! Du är allas charmör. Vet precis hur du ska charma allmänheten. Du vill inte sitta still utan leker gärna i en egen vrå. En ettrig, envis och levnadsglad kille. Högt älskad såklart!

Lets go camping!

        

Ja men se man på. Nu kan man tydligen campa hemma hos oss. Varmt välkommen på kollo!

Bebisrummet är ett rått kyffe, utan några fönster. Vill barn leka med elsaker, vattenrör och i krypgrunder har ni kommit helt rätt. Så, denna skrubb ska få massa fina snickerier för att dölja diverse nödvändiga ting.

Men jag kan inte vänta riktigt tills det är klart. Till ett års dagen tänkte jag att ett "större" inköp kunde passa. Har spanat på detta tält i flera år faktiskt. Blev fint i skubben och bebisarna mycket nöjda. Skrattfest delux faktiskt.

Albert beundrar kuddarna. Snart ska han gå in och riva kollot. Och skratta ljudligt!

Tältet är från ljuvaste numero 74. Inköpt hos ljuvliga miniroom. Grattis mina fina boys!