I fredags kom den stora dagen. Ett års dagen. Det blev inget överdådigt tårtkalas med en massa goa närisar, kärisar eller svärisar. Min kära mor gjorde en blixtvisit för att ersätta denadäringa pappan som hade flugit till Londonkontoret. Vi övriga hade hedrats med förkylning.
Av deras Gudfamilj fick de dessa tuffa flugor. Ungefär lika stora som dem själva , så garanterat något att växa i. Ska bli roligt att få använda dessa vid kommande trevligheter.
Eftersom bebisarna anlände på Gustav Adolfdagen drog jag till favoritfiket och beställde deras version av Adolfs egna bakelse. Som i framtidens dagar kommer delas med team Willbert.
Det här är William "WilleWalle" Walter. Grattis på DIN dag. Det är särskilt roligt att följa twinsens olikheter. William är mysbebisen. Han kan sitta still i evigheter så länge det är i någons famn. Motoriskt ligger han en bra bit före Albert och kan upplevas som en röjarralf på bortaplan. Du är otroligt oblyg med andra barn och att klättra på dem känns som en självklarhet. Fast att de gråter av ovilja. Det finns de barnen på öppna förskolan som är rädda för William. Men när det verkligen gäller blir du rädd. Som för grisljudet på leksaker. Även ko-ljudet. Eller för damsugarn, mixern och elvispen. Ja, i denna storhet finns en fegis. En högt älskvärd sådan.
Ö-fiket gör det igen. Mums!
Albert "Albie" August. Du fick en tuff start. Efter elva dagar och 1550 gram märkte jag att du liksom försvann. Barnmorskorna hade lite svårt att förstå min rädsla, men dagarna därpå upptäcktes hjärtfelet och timmarna efter det kunde inte ditt hjärta slå på egen hand. Respirator, intensivvårdsbuss, ambulanshelikopter och en hjärtoperation var ett faktum. Vår verklighet. Men nu är du ett år, och i skick som vilken unge som helst! Du är allas charmör. Vet precis hur du ska charma allmänheten. Du vill inte sitta still utan leker gärna i en egen vrå. En ettrig, envis och levnadsglad kille. Högt älskad såklart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar