lördag 5 maj 2018

Mother Nature



Det var en gång två smålänningar. Uppväxta i skogen i gummistövlar, bonnakeps och olle. De är helt malplacerade här omkring, men försöker acklimatisera sig. Den ena bräker på Småländska och den andra försöker. 



Men kan ta smålänningen ur skogen men man kan aldrig ta skogen ut smålänningen. Idag slog vi dagsläger på en klippa. Med termosen, godispåsen och solglajjorna.  



Ett fint möte som alltid. Pojken i kjolatyg (Albert) snickesnackar och snubblar omkring i vattnet. Pojken med guldhåret (Hugo) är så galet trevlig och hjälper Cilla med bebis. Och pojken med det eviga drivet (Wille) hoppar på klipporna som en ninja. Själv har jag hoppat studsmatta. Som en mamma. Med knipövningar. Livet är så glammigt ibland! 





Fin dag. Fångade Wille mitt i trotset. Älskar ju bilder som inte är så förutsägbara. /T

onsdag 2 maj 2018

Det jag önskar mig mest...



Ett skrivbord som kan reda ut mina tankar. Pennor som kan skriva magi på vackra, mottagliga blad. Skriva låtar om att brytas och byggas upp igen. Om kärlek så skör, sann och äkta. Dikter om att hitta sig själv igen och lova att aldrig tappa bort henne mer. Förbli sann och ödmjuk livet. Precis som du.



En trädgård så sprakande av färg att det får mitt hår att blekna. Blomster som hittar sin väg ända till mitt sängbord. Som säger godmorgon när jag vaknar. Påminner mig om den mäktiga skapelse jag befinner mig i. Som jag får låna i en livslängd. Njuta och vårda. Precis som du min vän. 


Grusgångar. Som knastrar under mina fötter och är den vackraste av kontraster till sköra primörer i pallkragar. Vi kan väl ha skördefest i juli? När krösus sork och hans vänner har åkt till landet. Steka våra bräckliga blad och skåla i vin? För att vi gjorde det i år igen. Ett frö är ingenting utan jord under naglarna. Precis som vi.



Åka tåg i timmar och lyssna klart på plattorna jag lagt på hög. Kanske uppåt i landet? Mot det norrländska, karga sommarsverige. På vandring. Om du börjar gå från andra änden, och vi möts på mitten. Vilka är vi då? När jaget fått vara ego och plattorna är slut. Salomons vishet. Är allt du behöver. Precis som jag. 

Att äga skogen igen



Vårt liv på en pinne ligger alldeles nerför backen, en kort promenad intill sjön och sedan. Bland stock och sten, bäverskav och bävertimmer hittas bäverhyddan.



Det har blivit min grej med barnen. Visa att det finns en handy-mother-force i familjen som både kan tända eld och koka soppa på en spik. Enkelheten. Den tilltalar mig mer och mer. 



Tröttnade på korv gjorde jag redan efter första barnet, men måste jag blir det med tunnbröd och potatissallad. 



Och det vet ni ju sen innan, men allt smakar ju bättre ute. Hoppas livet behandlar dig lika vackert som skogen. Vår planet är inte plan B.