onsdag 2 maj 2018

Det jag önskar mig mest...



Ett skrivbord som kan reda ut mina tankar. Pennor som kan skriva magi på vackra, mottagliga blad. Skriva låtar om att brytas och byggas upp igen. Om kärlek så skör, sann och äkta. Dikter om att hitta sig själv igen och lova att aldrig tappa bort henne mer. Förbli sann och ödmjuk livet. Precis som du.



En trädgård så sprakande av färg att det får mitt hår att blekna. Blomster som hittar sin väg ända till mitt sängbord. Som säger godmorgon när jag vaknar. Påminner mig om den mäktiga skapelse jag befinner mig i. Som jag får låna i en livslängd. Njuta och vårda. Precis som du min vän. 


Grusgångar. Som knastrar under mina fötter och är den vackraste av kontraster till sköra primörer i pallkragar. Vi kan väl ha skördefest i juli? När krösus sork och hans vänner har åkt till landet. Steka våra bräckliga blad och skåla i vin? För att vi gjorde det i år igen. Ett frö är ingenting utan jord under naglarna. Precis som vi.



Åka tåg i timmar och lyssna klart på plattorna jag lagt på hög. Kanske uppåt i landet? Mot det norrländska, karga sommarsverige. På vandring. Om du börjar gå från andra änden, och vi möts på mitten. Vilka är vi då? När jaget fått vara ego och plattorna är slut. Salomons vishet. Är allt du behöver. Precis som jag. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar