Ja, för visst fasen är vi rätt balla ändå? Vi morsor?! Jag har idag levererat tre olika barn (eller hrm, olika och olika, två av tre är ju enäggisar) på fyra olika läkartider. Eller faktiskt, vi missade en. Inte ball morsa... Men jag har fått hem allihop. Ingen råkade bli kvar i stan eller så. Phju! Bra kirrat!
Tvillingarna somnade i bilen och sover där fortfarande. Hugo har blivit ompysslad och nerbäddad framför tv:n då det är "jättesynd" om honom. Han fick spruta på sitt läkarbesök. Ja, det var rätt spruta till rätt barn. Vi är inte så hysteriska i vår familj. Riktigt. Hugo fick en coca-cola för att han varit så duktig. Ball mamma, va?
Bara jag kvar. Ensam. Eller vi har en mysig liten farbror till hantverkare i badrummet som bemödade sig med att dyka upp. Trevligt. Han är inte så talförd. Skönt. Jag pustar ut lite. Känner fredagspeppen. Ni förstår när jag ska in till stan med alla kids är det lite "överlevnads inställning" som slås på. Bekväma kläder. Svala kläder. Håret uppsatt. Minimalt med smink. Men man måste ju se någorlunda respektabel ut, för när du har tvillingar som springer åt olika håll. Då tittar folk. Eller när William drar en unge i håret och Albert drar en annan i näsan. DÅ tittar folk. Eller när en bajsat och du försöker få med alla på toa. DÅ tittar folk. Alla undrar ju såklart "Hur katten gör hon?".
Ja, det är svettigt. Ibland även nödigt. Men det får jag oftast vänta med. Därför vill jag säga att jag är en supermorsa. Svettig eller osminkad, eller båda. Jag är grym. Imorgon har vi gäster. Det blir libanesiskt. Det blir vin. Och en hallonmossetårta. Det blir bra. Jag är ju grym. Du med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar