Att vara förkyld när man är tvillinggravid är verkligen en åkomma för mycket! Men jag har nu lämnat sofflocket och den sedvanliga gravid-städmanin är tillbaka. Skulle önska innerligt att en sy-mani kunde uppstå? Om mina bebisar kommer för tidigt är det för att jag har boat så intensivt. Men det kan man väl inte säga högt? Jag har plockat fram våran moseskorg och i de mysigaste föreställningarna ligger de där båda två och kurar i tre månader minst! Men det är ju helt klart en alltför optimistisk tanke...
Utöver städmani hinner jag bondas massor med vår son. Det är en ära för det mesta, och en prövning där emellan. Fyra år och trots. Jag är nu i vecka 27 och har svårt att sitta på golvet i Hugos rum och leka. Det är inte bara jag som påverkas av den växande magen. Hugo påverkas mer än jag kunnat ana. För en liten tid sedan tog vi fram bebisarnas snuttefiltar som Hugo sover med varje kväll. Det var ett lyckat drag. Ofta leker vi att han är en bebis också. Förresten så tror jag att jag har börjat vanka aningen.... oops!
Invigning av min nya mixer och följer valvakan. Vaknar upp till ett sorgset, politiskt förlorat Sverige. Spelar spel med Hugo och mumsar helgens rester. Jag vann! Imorgon ska jag till MVC på vanligt rutin besök. Val av sjukhus att snittas på står på agendan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar