När bullen sinar...

Man tror det knappt. Men vi har hittat en sån härlig harmoni i vår sommarlovsdag! Vi jobbar mindre, hinner umgås men också återhämta oss. Igår trampade jag iväg på vår lådcykel med både gitarr och notställ i lådan för att spela på ett fantastiskt fint bröllop som hölls ute på en äng. Eller i en gethage för att vara exakt. Det var en så mäktig känsla! När jag kom hem var huset tomt, så jag la mig att läsa i utesoffan. Overkligt igen!

Idag tog vi oss in till storstaden för konfirmation. Vi hade alla gjort oss fina och kände att vi borde utnyttja tillfället med en mysig fika.

Det var ett bra beslut... Till en början var kidsen så lugna och fina, vattenkammade och i skjorta. Satt still och njöt av sin bulle.

Men allt eftersom bullen började sina, återuppstod myrorna i brallan och höga C hittades i stämbanden.

Ja, ni tror det knappt av bilderna att  döma. Men ganska så snart springer de omkring där inne och rullar runt på golvet. Det är då man är glad att de åtminstone är kammade? Och i skjorta? Då behöver man ju bara skämmas över deras beteende?