tisdag 18 augusti 2015

Bedtime stories



Detta gråa bo som växer fram. I Love IT! Vi är en bit på väg och har en bit kvar. Kanske som alltid i hus? Köket snickras det på i detta nu, grått det med. Varför bryta ett älskvärt koncept? Vad jag gillar med sovrummet är att det inte känns så typiskt svenskt. En härlig tillflykt in i drömmarnas värld. Jo, man tackar. Synd bara att den ljuva solen steker rummet likt en bastu om dagarna. Men om det nu inte var så typiskt svenskt, kanske Dubai värmen kvalar in på pluskontot ändå?


onsdag 29 april 2015

Drömmarnas drömkök

Det verkar som om alla Sveriges hem ska vara gråa just nu. Jag älskar grått och har alltid gjort! Vi har bestämt oss för ett ljustgrått kök med marmorskiva, utan överskåp. Kunde vi få till det som på bilden kommer inte jag att klaga! Inte heller om jag finge gå och lägga mig i det ljuva grårosa kuddhavet! Imorgon får vi våra nycklar till vårt; GRÅ hus. En grå vardag = ett hett val!

fredag 17 april 2015

D-day coming up!


Det vankas dop för Willbert (Albert och William). Jag som älskar att göra egna inbjudningskort kan inte vara gladare! Alla tillfällen att få vara kreativ är rolig tid! Jag gjorde två kombinationer och kunde inte bestämma mig så jag kommer framkalla båda! Detta är ett smakprov på det ena.

Det kreativa tar ju givetvis inte slut där. Jag ska självklart både sjunga och spela på dopet. Kanske kan verka lite egocentriskt på ens barns dop. Men det struntar jag blint i! Det ska firas ordentligt med en tvillingleverans. Och att få ha båda i livet. Såklart! Inte ett öga torrt...

måndag 13 april 2015

Love by Marbella



1. Gröna sköna vyer. Vi har laddat våra batterier i Spanien och njutit av värme, solstänk och fräknar.

2. Svärmor hade skördat sitt citronträd på blygsamma trettio (!) citroner och gjort egen lemoncurd. På vaniljglass blev det himmelskt.

3. Den här fikan ser väl lovande ut? Ipad, latte, jordgubbar, croissant. Mmmmm. Jag hann ta en si så där tre klunkar innan någon på två ben, närmare fem år började mumsa croissant och prata mindre viktigheter. Ipaden öppnades inte, denna gången heller...

4. Påskharen susade tydligen förbi i rasslande fart och levererade inget annat än godis. I fint fodral. Jag som gärna går i kyrkan en söndag kände att det var dags att berätta VARFÖR vi firar påsk. Han sammanfattade det i slutet av veckan;
"Pappa, först dog Påskharen. Sen kom han tillbaka. Det var jättekonstigt".

Det kanske går i släkten. Själv trodde jag att självaste Jesus dog på posten. I Forserum.
Nya tag nästa år....

5. Det är apelsinsäsong i Spanienlandet. Var och varannan mänska har en juicepress på bänken. Vi började våra mornar med färsk pressad juice. Gott är bara förnamnet.

6. Happy feets! Ja, lyckliga små bebisfötter under ett träd intill poolen. Vi har alla haft det utomordentligt härligt.

måndag 9 mars 2015

Life of Terry


1. Hugo har lärt sig att göra apelsinjuice på dagis och vill stolt visa sina päron. Ett steg närmare smoothie hoppas jag. Han är så fjompig med nyttigheter.

2. Fika. Alla spädbarnsmammors rättighet. Helst chokladig med mjölkskummad latte. Inte en middag kommer ens i närheten av en fika. Så det så.

3. Jag försöker maxa min start på dagen och göra den färgsprakande glad. Fyra små tvillingögon stirrar på mig medans jag slukar den.

4. Fikakulturen i vår familj är väl implementerad. Horisontellt och vertikalt. Inte en middag i världen kommer i närheten! (det skulle kunna vara om fikan är middagen)

5. Små hjärtegull i morgonsoffan. Hugo har äntligen börjat se skillnad på tvillingarna. En är "den tjocka" och en är "den lilla". På bilden har han "den lilla", som jag skulle säga är förhandstippad gällande allt mys enligt Hugo.

6. Untz untz untz. Jag lirar, vrålar och rockar mina lurviga. Denna gången Foo Fighters och Lady Gaga. En brutal skillnad artistmässigt, men akustiskt mycket likt.

onsdag 4 mars 2015

Ömhetsbevis

"Jag älskar dig William!"
(inte direkt läge att berätta att det är Albert...)

tisdag 3 mars 2015

Life of Terry

1. Matnörd? Ehrm, jo eller, alltså. Jag går igång lite när jag läser hos Food Pharmacy att man ska äta lite som regnbågen. Mycket färg!

2. Jag kan knäppa favoritjeansen! (lite trögre förvisso under Semmelperioden, som märkbart håller i lite längre än vad mina byxor förtjänar....)

3. Grandma is in the house! Och hon gör musli på äkta vis med alla tänkbara nyttigheter och viktigpetter. Gott är bara förnamnet!

4. Hugo tar en lugn morgon med en bok!? (dessvärre ipad) Tänkvärt som jag hörde i söndags; "Mobil, ipad och datorer som besparat oss så mycket tid att vi knappt hinner leva". Så sant och så fel! Jag vägrar bli beroende av "smarta saker". Och jag vill göra min son den tjänsten också.

5. Jo, det blir mycket grytor och soppor hemma hos oss. Gott i kylan. Helt rätt en torsdag. Pannkakor efteråt borde vara ett måste.

6. Gullegris som jag vill äta upp, bita i benet, kasta upp i luften och fånga med världens kram. Här liggandes på en filt min man hade som liten.

jam & slam

Det är så roligt. Har ni hört någon säga "det man vill ha tid för, det skaffar man tid för"? Men tvilling spädisar går det inte riktigt ihop. De är min chef och jag är en lågavlönad, utarbetad anställd.
Ja, emellan blöjbyten, nappar och baby-rapar försöker jag göra mitt bästa för att få till små egna stunder. Det är inte alltid lätt, men hinner jag inte vila är det minst lika avkopplande att få musicera. Guran, jag och en gammal låt. Det. Är livskvalitet. Snart kanske det även glädjer två små tvillingparögon. Oj, vad det ska liras då! Men först kan ni sova något längre än 04:30? ZzzzZzzzZzz

fredag 13 februari 2015

alla hjärtans barn

Alla hjärtans barn. Ja, exakt så tycker jag att alla hjärtans dag borde heta. Hjärtat är kroppens viktigaste muskel. Utan hjärtat kan människan inte leva. När vår Albert var drygt en vecka kände jag att något var fel. Han blev alldeles blek och iskall... Eftersom bebisarna kom tidigt låg vi inne på neonatalen på BB Sophia. Albert var på övervaket hela den natten och först på förmiddagen kunde läkarna ge beskedet "hjärtfel, läget är allvarligt, han måste opereras". En intensivvårdsbuss från Karolinska kom och hämtade oss. Då var Alberts hjärta i mycket dåligt skick att det inte längre kunde slå på egen hand. Han låg i respirator. Jag och min man åkte med intensivvårdsbussen. Det var först då jag förstod det allvarliga läget. Bussen var stor som en vanlig bokbuss, respiratorn liten i jämförelse och där i något ännu mindre. Nämligen Albert Envall, 1,6 kg. Bussen slog på syrenerna OCH blåljusen. Då. Förstod jag läget. Då kom även tårarna, tårar som skulle sluta rinna först en vecka senare.

Dagen därpå var hans tillstånd stabiliserat och han flögs tillsammans med sin tvillingbror till hjärtspecialisterna i Göteborg. Dagen efter den var det dags för operation. Kirurgen kom in till oss dagen innan operationen och berättade läget, oddsen. Han berättade att på ett fullgånget barn är en operation som denna inga problem. Men med 1,6kg blir läget ett annat. Han sa även att om det är ett större fel och de behöver utföra operationen i en hjärtlung maskin, klarar han det nog inte. Men det vet vi först när vi öppnar. Då kändes mitt liv som ett Greys Anatomy avsnitt. Overkligt. Klockan 12:00 dagen därpå, det var en onsdag, ringde kirurgen för att berätta att allt gått bra. Det behövdes bara det lilla ingreppet. Då började jag gråta igen. Men av goda anledningar.

Idag är Albert tre månader och vi njuter så av hans närvaro. Han är fortfarande ett hjärtbarn. Han har en hjärtklaff som måste kontrolleras regelbundet.

Alla hjärtans barn har fått en sådan tuff start i livet, många dömda att opereras flertalet gånger. Hjärtat är kroppens viktigaste muskel. Utan den kan människan inte leva. Så varför finns det ingen särskild dag för dessa barn? Hjärtbarnen? Hjärtebarnen. En dag då vi stället för att konsumera choklad skämmer bort hjärtbarnen och hjärtfonder. Det är en god anledning att fira alla hjärtans dag.

tisdag 10 februari 2015

På vår gata i stan




På vår gata i stan... närmare bestämt Skeppargatan 92 finns vitlaserade golv med vita väggar. Båda med små ljuvliga spår av vår sons första år. Veckan har hittills innehållit sysslan att måla väggar fria från tushpenne-rymdfartyg. Eller röda fartränder från en Bobby Car. Hugga bort is ur blomkrukorna från balkongen. Och talat om klorofyllens betydelse för växter och snittblommor i hopp om att de håller alla visningarna ut. VI HAR KÖPT HUS! eller...ehrm, Radhus. RADHUS! Ett moget första steg med två spädbarn och en fyraåring.

Visst ser bilderna helt ljuvliga u? Tänk om det ändå såg ut sådär. Dags att förtälja sanningen. När fotografen kom fick vi snällt bära in alla våra saker (spjällsäng, bilbarnstolar, babysitters, två bebisar, barnvagn, babygym, stolar, två sitt bänkar, jackor, skor, mixer, massa förvaringslådor och tre paraplyn. typ) i Hugos rum. När det sedan var dags att fota Hugos rum fick vi bära ut (spjällsäng, bilbarnstolar, babysitters, två bebisar, barnvagn, babygym, stolar, två sitt bänkar, jackor, skor, mixer, massa förvaringslådor och tre paraplyn. typ) till köket. Så nu sitter jag här och stirrar på bilderna i den verkliga oredan.

När fotografen hade lämnat oss, plockade jag fram brödkorgen ur återvinningssorteringen, handdukarna och brödrosten från spisen och vår frukt hittades i rätt tid under diskbänken tillsammans med vinäger, salt och peppar och andra nödvändigheter. Jag hoppas att jag nästa vecka kommer att säga; "det var SÅÅÅÅ värt det....."

För imorgon börjar förhandsvisningarna och då ska jag utöver evakuera två spädbarn och en fyraåring UTAN att lämna det minstaste lilla kaksmulespår bära upp (spjällsäng, bilbarnstolar, babysitters, barnvagn, babygym, stolar, två sitt bänkar, jackor, skor, mixer, massa förvaringslådor och tre paraplyn. typ) en halv trappa upp.

MEN. Det kommer säkert vara såååååå värt det.....