Vi fortsätter att inte gå in och istället packa fika och äta mellis på stranden. Vi har ganska nyligen hittat en hyfsat hemlig strand på ön, och känner oss alla härligt avslappnade där. Stranden är liten så vi slipper springa runt som blådårar efter våra små getter. Just idag när jag hade packat "mellisväskan" ringde min man och sa att han var påväg hem. Världens härligaste överraskning! Det må vara tufft med småbarnsåren. Och vi må hamna i oråd ibland. Men när allt kommer omkring
är det just den här mannen jag älskar så innerligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar