Stripor. (med ett P)

        

Så en dag sa min man något i stil med "ditt hår är långt". Jag fattade galoppen direkt. Det var FÖR långt. Och ganska snart blev jag urtrött på mina långa stripor. Mod. Jag kände mod. Så till den milda grad att jag tog jag med en bild på Isabella Scorupco. Jag hade tydligen självförtroende också för jag sa; "förvandla mig till Isabella Scorupco.

Men vad sjutton! Det visade sig att jag inte alls ser ut som Isabella Scorupco! Och att likheten inte enbart kan sitta i håret. Tydligen. S U C K. Och luggjäveln liksom sticker mig i ögonen och påminner mig mest om...

En avtvättad Gene Simmons i KISS, fast med inte fullt så mycket självförtroende.

Faktiskt inget rock-självförtroende alls. Hur kunde detta hända? Och hur kunde det bli så fel? Jag hade ju en bombsäker plan med en grym säkerhetsväst på?

Nä, dags att morska upp sig. Plan B. Jag skiter i Isabella grejen. Jag kör på Gene Simmons stilen. Ja, det gör jag. Jag tänker "love it loud" och sedan "rock and roll all night" och "party every day". För att "I was made for loving me".

/"God of thunder"