söndag 17 januari 2016

Hugo & jag

        

I lördags flydde vi kylan en aning. Jag och Hugo. Drog in till stan, köpte massa gott godis, tittade på leksaker och bläddrade i böckerna på NK. 


Bokavdelningen där är verkligen inspirerande! Av allt i varuhuset blir jag som mest sugen på just en bok. Inte en dyrgrip tillväska? Designer-skor? Nej, faktiskt inte. Men en kaffe!


Böcker, något Hugo och jag har gemensamt. 


Jag fick med mig två "första året" böcker till twinsen. En innestående doppresent från deras kusiner.  Hugo har en bok, där det står om hans hyss och påfund. Han verkligen Ä L S K A R att läsa den. Därför vet jag att även tvillingarna vill läsa om helikopteräventyr, första gående stegen och hur äckligt mat var i början...


Idag blev vi kvar på ön och slog till på en fika. IGEN! Jag vet... Men vi spelade en massa UNO.


Drog till kyrkan för att dansa ut granen och (all fika) men få en godispåse från fiskdammen! Detta måste ha varit Hugos lyckohelg. 


Och slutligen skämde jag bort min kropp med två timmar längd i skogen alldeles intill oss. Men det är nästan ett inlägg av eget slag. Vi bor så löjligt nära sjö, pooler och en ljuvlig skog med en massa upplysta hälsospår. Nu är jag mör i armarna och ser fram emot en lugn kväll! Hoppas ni har tagit hand om varandra väl denna helg. Kram!

fredag 15 januari 2016

the sweet escape


            

        

Har ni också ett sådant rum? Ett tillflykts rum? En säkerhetsbas med konserver och andra livsnödvändigheter så att man kan överleva där ett tag. Utan att bli hittad. Ens av ett damkorn. Eller nåja, jag drar alltid saker lite långt...
Vårt gästrum är vår sweet escape. Här kan man få sova en hel natt utan att bli störd. Spartanskt och odekorerat likt ett avskalat hotellrum. Men även detta rum är "in progress" och besitter god potential. Likt min förkylning faktiskt. Jag vågar härmed säga att den checkat ut. Vad som checkar in är däremot en liten farfar. Just i detta rum. Hoppas han ska trivas i vår hydda!

torsdag 14 januari 2016

Söta julrester en frusen sjukdag

        



        


Tänk er sjukstuga i dagarna tre. Tänk er att det faller snö åt både höger och vänster. Tänk er att ni måste gå ut och skotta bort skiten. Tänk, så var det. Så jag packade in allt sjukt i massa kläder. Och skottade för glatta livet. Sedan belönade jag oss alla med söta julrester och varm havremjölkchoklad. Med grädde. Mums sa alla i kör.

tisdag 12 januari 2016

Det var en gång...

       

...en mamma som redan var på lite dåligt humör. Inte blev det bättre av att en busunge frenetiskt började öppna paket efter paket efter paket efter paket ur paketkalendern han så snällt fått av sin farmor. Utan att säga något, tog hon alla paket som fanns kvar och gömde dem. Arg som ett bi, men fortfarande tyst som en fluga. Vad som gick lite snett i denna berättelse var att mamman helt glömt i all ilska vad hon gömt paketen... Det blev både julafton, juldagen, nyår och trettonhelg utan att ha avslutat förra årets paketkalender. Men så en dag i mitten på januari...


Hittade (givetvis) busungen paketen. Tänk så arg mamman måste varit, för hon kan fortfarande inte minnas gömstället. Hittat och glömt öppnades många paket i utomordentlig lycka! Tatueringar, godis, smågubbar, klistermärken och julpynt öppnades gladeligen. Mitten på januari, men det kan inte hjälpas. Blir man arg så att man inte minns var man gömt sonens paket får man snällt ge vika och säga att "självklart ska du hänga upp julpyntet i ditt fönster".  


Mamman i berättelsen vill vara anonym. 

söndag 10 januari 2016

Något att lova det nya året?

        

Dessa rackarungar! Mestadels alldeles underbart, ibland tröttsamt och alldeles förfärligt påfrestande. Sedan vet jag hur fort det går (för dem att trilla ner från köksbänken, ja, jag vet!). Nej, jag menar; Barn växer så fort. Tiden rusar. Vi ska (tack gode Gud) inte ha fler barn, vilket gör att jag försöker njuta av mammaledigheten. Hugo började på förskolan när han var 16 månader. Då är man rätt liten. Dessa kommer börja när de är två. Det ska bli kul att få checka in två så förståndiga (!) barn in i förskolelivet. Men fram tills dess ska vi hitta på massor av äventyr!

        

Men, för att jag ska orka med en massa äventyr har jag lovat att vara lite snäll mot mig själv detta året. Undvika socker. Men äta massa mörk choklad och raw food kakor! Minska glutenintaget. Jag gillar inte bröd. Så det blir lätt. Sedan vill jag fortsätta ge moder jord en kram och servera mer grönt och mindre kött. Det behöver nödvändigtvis inte vara vegetariska rätter, men mindre kött/person och mer grönt! Då kan man till och med unna sig en bit ekologiskt kött. 


Men hej lilla havre-vän! Tur för dig att din förpackning var trevlig för annars hade du aldrig fått följa med hem. En kompis viskade i mitt öra att det är supermumsigt att göra latte, varmchoklad, smoothie och gröt på havremjölk. Och så mättar det mer. Som laktosintolerant lockar det. Men ja, jag kommer ta omvägen. Blanda havreblaskan med mjölk till en början. Och det är inte tokigt alls! I varm choklad är det försmäktande gott! Havreblaskan kommer få en egen plats i kylen från och med tjugosexton.

För att toppa immunförsvaret och tarmflorans betydelse kommer jag ge mig ut i skidspåret en sväng.

Nej, jag har inte blivit tokig. Eller jobbig. Inte mer än vanligt. Jag har bara läst Fredrik Pauluns bok om socker och följt bloggen Food Pharmacy ett tag. Efter att ha varit förkyld mer eller mindre hela hösten tänker jag att det är värt att ta hand om mig själv lite bättre. Även om det kan vara det jobbigaste i världen när man är krasslig. 

onsdag 6 januari 2016

Människa, människan, avkomman.

        

Min familj. Igen. Ja, det blir mycket bilder på människan. Mer än inredning tydligen. Men tänk så fin världen kunde bli om människan kunde bli lite mer omtänksam. Människan kan uträtta mycket av både det ena och det andra. Just dessa människor fick tre barn och spenderar långsamma helgförmiddagar med att spela spel. Och dricka latte. Och bli dragna i morgonrockarna av små, små människobarn.


Ja, det blir mycket latte. Med kanel. Idag spelar människopappan UNO med sin avkomma tydligen. 


Människobarnet frågar människomamman vad han ska göra nu? Fyra gula kort mot ett blått leder knappast till en vinst. Skadeglatt svarar hon "du får plocka tre kort". Vi kan väl alla konstatera att människan är då en knasig filur. Som hur den än vänder och vrider på sig har den rumpan bak.

Stolt är bara förnamnet!

        

Jaha, nu kan man ju lätt tro att det är samma barn på bilderna. Men icke. Vi börjar med Albert ovan. Som ni vet började han livet med riktigt dåliga odds. Inte hjälpte det att han var för tidigt född. Några näppa gram, som man egentligen inte lärt känna när hans liv stod på spel. Skulle han gå förlorad, vem skulle vi egentligen sörja? Det låter galet, jag vet... Men här kommer poängen; Albert är en charmör. När man säger till honom, låtsas han som att det regnar. Det bådar gott för en framtida super-buse! När du skrattar, skrattar han. Omsorgsfullt klappar han sina händer, gör imse vimse spindel eller ger oss en spontanpuss. Med öppen mun. Såklart. 
Idag började han gå. Före brorsan! Och då slog det mig, samtidigt som tårar rann från kinderna. "Det var denna killen, vi höll på att mista, han som upptäcker livet nu, han som vi lärt känna och älska högt som solen". 


Det blir ju svårt att överträffa texten ovan för William. Eftersom han inte genomgått någon större operation, ingen operation alls, har han alltid legat lite före brorsan. William iakttar, det mesta vi gör och det vi stoppar i munnen. Han senaste IQ-drag är att rita. Och bygga med duplo. Hallå! Killen är 14 månader!!! (eller 12 månader korrigerat). Innan ni ringer guiness rekordbok vill jag bara meddela att teckningen ovan har hans storebror målat. William finjusterar bara lite. William kommer säkert bli en två meter lång professor, med glasögon på näsan och eldigt rött hår på sidorna. (Tänk dig Einstein). Eller också blir han öns bäste buse. Eller sopstations-sorterare. Det blir lika fint det. Älskade unge! 


tisdag 5 januari 2016

Julen 2015


         

Julaftonsmorgon. Vi vaknar upp i våra förfärligt sköna sängar och möter en julafton utvilad. När hände det sist? Tack snälla bebisar.

         

Utan att slå knut på självaste fröken fräken jag själv, spenderade jag gårdagen med ett saffransbak. Det var ett fint sällskap och ett ännu bättre sällskap morgonen därpå. Nämligen till julfrukosten. Den borde vara jul-obligatorisk och består av: tomtegröt och lussebullar. Förstå vad gott?!


Sedan var det latte-samling i vardagsrummet. Intill brasan, under granen. Det var dags att öppna paketen tomten snällt lagt under granen. Hugo fick sin förstärkare med mick. Det blev sååå lyckat! Jag fick en skidjacka. Tack snälla tomten!


En ny tradition för oss, men som vi gärna hakar på i fortsättningen. Korvgrillning i skogen intill oss. Bredvid sjön. Alla barn lekte sig ur bild. Det gjorde de rätt i, för julafton spenderas ju mest inomhus. Därför gillade jag denna iden mycket! Lite frusna, rosiga och mycket nöjda traskade vi hemåt för att förbereda julbordet.


Gott en gång om året om du frågar mig. Består mest av ljuvliga klassiker där alla bidragit med sitt. 


Med släkten kommer MER klappar. Hjälp! Att ha tre barn resulterar visst i MYCKET saker. Väldigt tacksamt, men jag kan inte låta blir att tänka på alla de barn som med nöd och näppe överlevt en båttur över medelhavet utan en endaste pinal. Allra minst en leksak. Fast det kanske kan vara det viktigaste i livet? Under omständigheterna? Att behålla fantasin och få leka sig bort till en fridfull värld. Om så bara för ett tag.


En gullig sväris. Mycket bra att ha. Och trevligt. Denna heter Goje. 


Mätta igen?! Hur gick det till? Hur gick det ner?! Imponerande. Och godis på det?! Och kaffe?! Wow. Nya tag nästa år va?


Sedan checkade vi ut. I dagarna fyra. Utan bebisar. De åker inte skidor så bra. De kan inte gå. Hugo däremot har redan åkt skidor i tre år. (Min man är skidfantast, det blir ganska tydligt när jag berättar att Hugo bara är fem). I år lärde han sig att svänga & åka i svarta backar. Jag lärde mig att för all framtid avstå svarta backar. Och tunna vantar.



Romme Alpin var vår destination. Faktiskt allt man kan önska som barnfamilj. Ett fantastiskt ställe som börjar bli en semestertradition för oss. Vi var ett sällskap på sjutton personer. Nej, det hann aldrig bli tråkigt.


Väl hemma igen, var det pusskalas med det som skulle återförenas. Våra älskade bebisar! Sedan var det nyår. Hos oss. Silje hade bakat en helt fantastisk "Jamie Oliver" tårta. Vi avslutade tillsammans 2015 och i sedvanlig ordning gick vi laget runt och förtäljde årets kanon och kalkon. Ett fint sätt att lägga året bakom sig och blicka framåt. 2016. 


måndag 4 januari 2016

Salt n peppar


Jag små plockar bort julen. Lugnt och fint. I år är det inget bråttom med allting. Men jag inser ändå hur mkt värme julpyntet ger! Nu börjar köket ta sin ursprungliga nakna form. Så låt oss vänja oss vid det. Jag har flera intedningsprojekt jag vill ta tag i under året. Det mesta innefattar gardiner och tavlor. Men som sagt. I år är det ingen brådska med allting. Jag har tänkt bo här på ön lääänge. 

lördag 2 januari 2016

Klappat & klart

I      

Det är inte bara julen som klappat klart och ihop. Vårt badrum på övre plan blev klart! Efter många månaders väntan. En väldigt lyxig julklapp!


Alla tomtar står kvar och påminner om helgdagar fulla av gemenskap, kärlek och värme. Hyacinterna står i full blom och luktar inte direkt illa...