Julen 2015

         

Julaftonsmorgon. Vi vaknar upp i våra förfärligt sköna sängar och möter en julafton utvilad. När hände det sist? Tack snälla bebisar.

         

Utan att slå knut på självaste fröken fräken jag själv, spenderade jag gårdagen med ett saffransbak. Det var ett fint sällskap och ett ännu bättre sällskap morgonen därpå. Nämligen till julfrukosten. Den borde vara jul-obligatorisk och består av: tomtegröt och lussebullar. Förstå vad gott?!

Sedan var det latte-samling i vardagsrummet. Intill brasan, under granen. Det var dags att öppna paketen tomten snällt lagt under granen. Hugo fick sin förstärkare med mick. Det blev sååå lyckat! Jag fick en skidjacka. Tack snälla tomten!

En ny tradition för oss, men som vi gärna hakar på i fortsättningen. Korvgrillning i skogen intill oss. Bredvid sjön. Alla barn lekte sig ur bild. Det gjorde de rätt i, för julafton spenderas ju mest inomhus. Därför gillade jag denna iden mycket! Lite frusna, rosiga och mycket nöjda traskade vi hemåt för att förbereda julbordet.

Gott en gång om året om du frågar mig. Består mest av ljuvliga klassiker där alla bidragit med sitt. 

Med släkten kommer MER klappar. Hjälp! Att ha tre barn resulterar visst i MYCKET saker. Väldigt tacksamt, men jag kan inte låta blir att tänka på alla de barn som med nöd och näppe överlevt en båttur över medelhavet utan en endaste pinal. Allra minst en leksak. Fast det kanske kan vara det viktigaste i livet? Under omständigheterna? Att behålla fantasin och få leka sig bort till en fridfull värld. Om så bara för ett tag.

En gullig sväris. Mycket bra att ha. Och trevligt. Denna heter Goje. 

Mätta igen?! Hur gick det till? Hur gick det ner?! Imponerande. Och godis på det?! Och kaffe?! Wow. Nya tag nästa år va?

Sedan checkade vi ut. I dagarna fyra. Utan bebisar. De åker inte skidor så bra. De kan inte gå. Hugo däremot har redan åkt skidor i tre år. (Min man är skidfantast, det blir ganska tydligt när jag berättar att Hugo bara är fem). I år lärde han sig att svänga & åka i svarta backar. Jag lärde mig att för all framtid avstå svarta backar. Och tunna vantar.

Romme Alpin var vår destination. Faktiskt allt man kan önska som barnfamilj. Ett fantastiskt ställe som börjar bli en semestertradition för oss. Vi var ett sällskap på sjutton personer. Nej, det hann aldrig bli tråkigt.

Väl hemma igen, var det pusskalas med det som skulle återförenas. Våra älskade bebisar! Sedan var det nyår. Hos oss. Silje hade bakat en helt fantastisk "Jamie Oliver" tårta. Vi avslutade tillsammans 2015 och i sedvanlig ordning gick vi laget runt och förtäljde årets kanon och kalkon. Ett fint sätt att lägga året bakom sig och blicka framåt. 2016.