tisdag 12 januari 2016

Det var en gång...

       

...en mamma som redan var på lite dåligt humör. Inte blev det bättre av att en busunge frenetiskt började öppna paket efter paket efter paket efter paket ur paketkalendern han så snällt fått av sin farmor. Utan att säga något, tog hon alla paket som fanns kvar och gömde dem. Arg som ett bi, men fortfarande tyst som en fluga. Vad som gick lite snett i denna berättelse var att mamman helt glömt i all ilska vad hon gömt paketen... Det blev både julafton, juldagen, nyår och trettonhelg utan att ha avslutat förra årets paketkalender. Men så en dag i mitten på januari...


Hittade (givetvis) busungen paketen. Tänk så arg mamman måste varit, för hon kan fortfarande inte minnas gömstället. Hittat och glömt öppnades många paket i utomordentlig lycka! Tatueringar, godis, smågubbar, klistermärken och julpynt öppnades gladeligen. Mitten på januari, men det kan inte hjälpas. Blir man arg så att man inte minns var man gömt sonens paket får man snällt ge vika och säga att "självklart ska du hänga upp julpyntet i ditt fönster".  


Mamman i berättelsen vill vara anonym. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar