tisdag 16 december 2014

när julen infinner sig

Jag är tacksam att jag har barn så att det blir mer tvunget med julsysslor. Först så skickade jag en ursöt tomte på Lucia och han sjöng stolt. Stolt för att hans mamma var där och såg på. Tomtedräkten var så stor. Storlek vuxenmodell som gick tveklöst ända ner till fötterna. Det. Var. Sött.
Sedan var jag tvungen att tagga till och baka pepparkakor. Detta evinnerliga bak! Kavla ut, trycka ner, ringla fram, lägga på plåt, börja om....! Det tar liksom aldrig slut.
När det äntligen var klart, skulle dessa pyntas och glasyras! Det var både kul & gott. Tvillingarna sov sig igenom hela baket. Det känns bra i hjärtat när Hugo får en dos egentid. Han är så rolig att hänga med.

fredag 12 december 2014

Spontana tvillingar?!


Det är så roligt, men tydligen en alldeles naturlig fråga att ställa inom sjukvården och det är;
- Är det spontana tvillingar?
Min spontana respons på det är ju "Nej, det var planerat i allra högsta grad".
Men att det sedan blev två var ju mindre planerat. Jag antar att det är mer vanligt med tvillingar genom IVF och därför vill de veta...

Albert har fortfarande sond och igår kom en kvinna från hemsjukvården till oss eftersom han drar ut den emellanåt. Denna kvinna är urgullig och pratar på söderstockholmska vilket resulterade i ett roligt missförstånd. Hon tyckte att vi skulle sätta "socker" på Alberts händer så att han inte drar ut sonden. Och jag tyckte ju givetvis att det var supergalet och frågade "Va, är det sant?". Hon tar mig på allvar och menar "Ja, det tycker de är supermysigt, att få "socker" på händerna".

Lagom tills hon gått förstod jag att hon menar sockor. Hur kul?!

tisdag 9 december 2014

Hur man överlever tvillingstarten?

Fanns det en bok i ämnet hade jag varit trogen kund och läsare. Alltså. Hur gör man? Vad är överlevnadstipset? Kärleken övervinner allt? Jo, jättefint. Absolut. Men jag är dödens trött. Tänk de som får TRE barn på samma gång. Idag vill jag utbringa en skål för den hjälteinsats och uppoffring alla tvilling-trillingmorsor gör. Ni är grymma!

måndag 1 december 2014

någon gång ska jag berätta

Detta är Albert August Envall. Vår lille Abbe. På torsdag är han fyra veckor. Vi är särskilt glada för att just han ligger i våra armar. Givetvis över hans tvillingbror William också. Men Albert har redan gjort en resa jag önskar alla människor få slippa. Ni förstår, för bara ett par veckor sedan upptäckte läkarna att han hade ett hjärtfel och följande veckor har vi varit utom oss av oro. Flygplan och hela konkarongen till Göteborgs hjärtspecialister för operation. Skulle han klara sig till operationen? Skulle han klara operationen? 1,6 kg?
Det var så overkligt. Att inte veta om vi sa hej då eller farväl innan operationen. Så overkligt att vänta på det där samtalet. Beskedet.
Men nu har vi honom. I våra armar. Eller sovandes tätt tätt intill sin bror. I vårt hem. Hans hem. Välkommen hem! Vi älskar dig.

lördag 15 november 2014

lyckliga men trötta...

att få för tidigt födda godingar (v.33) innebär matning via sond på exakta klockslag. Utöver detta tvätt, byta blöjor, övningsamma, pumpa, tillgodose egna behov som sömn, mat och hygien är ett vardagspussel utan dess like! Sömnkontot bjussar som hyggligast på 2,5 timmar i följd. Men ändå känns livet rikt! Vi är så lyckliga över våra godbitar. Nu jobbar vi på att de ska hålla värmen själva och att vi får åka hem till veckan som kommer. För min del är det vecka två på sjukan. Fast BB Sophia får oss att trivas väldigt bra!

lördag 8 november 2014

Välkommen underbaringar!

Den däringa tickande bomben, me myself with twins exploderade fortare än någon kunnat ana! Faktiskt så fort att från första riktiga värken till att ligga på operation inom en timme. Min man och en barndoktor hann precis anlända i tid till snittet. Jag är så jäkla imponerad över vad kroppen klarar. Och hur stark man är ensam när det verkligen gäller. Tvillingarna kom alltså i vecka 33 + 2 dagar. Det var i torsdags. Och man kallar händelsen för akutsnitt. Med facit i hand skönt. Har man respekt och rädsla för sprutor och andra sjukhusgrejor är det lika bra att köra allt på en gång och fort som tusan! Tack kroppen! Så; nu till twinsen. Mr one vägde 1780 gram och brorsan inte långt efter med sina 1560 gram. De kunde båda andas själva! Bara en sådan sak. Nu behöver de lite hjälp med att hålla värmen och sondmatning. Annars är de i sådant fint skick. Vi kan väl säga att busy busy busy doing nothing at all, är ett minne blott.

tisdag 4 november 2014

Busy busy busy doing nothing at all.


Efter tre långa dygn på sjukan, visserligen ett bra sådant, börjar jag längta hem. Och efter bebisar. Mest efter bebisar. När vattnet går i vecka 33 tänker nog de flesta; "Nu är det dags, nu kommer de!" Så detta är en lång väntan. När man går med vattenavgång en längre tid finns en ökad risk för infektioner, och det är därför jag är kvar på observation. En dag i taget, det kan gå fort när värkarbetet väl sätter igång. Kanske, kanske får jag åka hem om ett par dagar och invänta egna värkar. I de mysigaste tankar kommer jag att hämta mina nya myslyxkläder, skrota hemma, baka biscotti, andas mig igenom en och annan värk, lära mig en ny låt och titta på alla Ernst med jul avsnitt på paddan. Eller bli fast i deckarserien Dicte. Busy, busy, busy doing nothing att all helt enkelt. Bilderna är från vårat hem ljuva hem. Som känns som ljuvligast när det är som längst bort. Borta bra, ni vet....

måndag 3 november 2014

plötsligt händer det.

Ja, vad säger man? Samma dag som jag bloggar att jag mår oförskämt bra går mitt vatten! Nu är vi inlagda och läkarna gör sitt allra bästa för att boysen ska stanna ett tag till. Värkstoppande dropp, kortison för att påskynda bebisarnas lungutveckling och andra glamourösa sjukhus saker. Med ordination: S Ä N G L I G G A N D E ! Jag smaskar karameller, läser och har det bara urtrist. Kanske kommer boysen inom de närmaste dagarna, eller också skickas vi hem under uppsikt där jag får invänta värkarbetet. Spännande liv men ändå urtrist. Jag vet att denna väntan är en god väntan som värnar om de små liven. Men givetvis vill vi ju träffa dem! Imorgon går vi in i vecka 34. Undra vad den veckan ska erbjuda? Förgylla våra liv med två små underbaringar, eller förundras över att det inte kan samlas något ludd i naveln längre?

lördag 1 november 2014

gravid med tvillingar v.33

Sista dansen. Och jag mår verkligen bra! Om än lite trött, twinsen växer ju som mest nu. Men jag sover oförskämt bra! Är nu i slutet på vecka 33 och visst ser det ut som att explosionen är nära.Visst känner jag mig osmidig och min 4åring tycker att jag är tråkigast i världen... Kan så vara, jag är ju inte direkt världens leksugnaste och busigaste morsa just precis nu. 4,5 veckor kvar... Hoppas de springer fram! Fostersparkarna är nu utbytta mot bök och tvåan ligger absolut på tok-tvären och har så gjort i flera månader.

Vikt på twinsen i vecka 32 låg på 1700 gram samt 1500 gram. Den ena helt på kurvan och den andre under. Vilket inte är något alarmerande. Denna gången heller. Själv har jag nu gått upp omkring 16 kilo och undrar vart katten allt det sitter? Jag som nästan dansar fram...

söndag 26 oktober 2014

Hugo 4 år

Det var med sann glädje som en snorig höggravid ställde klockan i veckan för att tillsammans med min man fira Hugos fyraårsdag på sängkanten! Han blev sjukt snopen och det tog ett tag innan han kom in i verkligheten. Den pojken och pojkens pappa älskar bilar... Så det blev en del bilgrejor och bilböcker. Syskonen som bakas härinne kommer dock få lite mer varierad lek. Hur kul tycker jag det är att leka med bilar liksom? Not so much! Men pyssel och bak, det är min grej! Alltid något. Helgen berikades med barnkalas och nästan en hel natts sömn för gravidtjockisen!