tisdag 17 januari 2017

Nytt försök till nyttig




Jag är inne i ett bra flow! Är superduper matinspirerad och önskar mig inget hellre än en gryta från "le creuset". Med tre barn i familjen känns det så trist att sitta och äta de där köttbullarna, eller korven. Men nu mera tänker jag att om jag äter ungsgratinerad blomkål och serverar falukorv till får barnen äta det de gillar. Eller öppen ravioli, då ser kidsen allt som är i (mozzarella, skinka, porcherat ägg och bladspenat) och kan plocka i sig de säkra korten som skinka och pasta. De blir nöjda och jag med! 

Idag är halva familjen på skidträning och då hoppade jag middagen och gjorde kvällsfika med barnen. Vi gjorde banan och havrekakor och egen smoothie. Och vet ni? Alla åt!!! 😃

Och tänk så mkt vitaminer vi fick i oss!

Recept på nyttiga banan & havrekakor:

16 stycken

- 2 mosade bananer
- 5 dl havre
- valfri smaksättning, jag tog lite hackad 70% choklad. 
- 2 msk sirap, honung eller ägg. 
(Behövs ngt som binder ihop kakorna)

Blanda allt och forma bollar och lägg på en plåt. Tryck sedan ut kakorna med en sked så de blir platta. Då får de en naturligt fin, rund form.

In i ugnen på 175 grader i 20 minuter.

(Det är inte helt lätt att få i barn nyttigheter... Ni är säkert många som håller med. Helst hade man kanske velat slippa chokladen och sirapen i kakorna. Eller vaniljyoghurten i smoothien. Men då tänker jag att allt har en inkörs-port. Nästa gång kan jag ha i lite mindre yoghurt och efter några gånger behövs ingen alls. Under tiden får de i sig vitaminer och annat som är bra för kroppen. Det får vi inte glömma! Ville bara berätta lite hur jag tänker. Hur tänker ni?)

Kram på er!


fredag 13 januari 2017

Med finkavajen på

        

Eftersom vårt vardagsrum har berikats med lite nyheter som tavlor, bord, gardiner och ljuva tulpaner vill vi plötsligt bara hänga här! Något vi nästan bara hinner på helgerna. Men nu är det ju sjutton helg!


Tydligen har jag börjat samla på dessa sagokoppar? Och på helgen finns tid till att avnjuta både en och två koppar.


Ibland tillsammans med mera tulpaner. Och en bebis. 


Jag har tydligen hakat på patchwork trenden och anammat ett par på rea. Känner mig alldeles för cool och bör tagga ner lite. Svårt när det är helg. Jag kör på!


Lyxen att jobba hemma ibland är att ta den där skogspromenaden till långängen för en god lunch.


Denna gången fick ett matmagasin göra mig sällskap och tillsammans planerade vi helgens matintag.


Och med en sådan hejdundrande matmeny blev finkavajen ett måste! 


Eftersom jag tog barnen till Max direkt efter dagis/skola kunde min man och jag unna oss massa goda vuxensmaker. Dessutom lagade vi dem tillsammans. Barnen röjde och jag hörde ungefär hälften av allt som min man sa.


Men när allt kom omkring gjorde det inte så mycket. Det var tapas kväll. Fredag. Och jag hade finkavajen på. 

söndag 8 januari 2017

Välkommen vinter!

        

"Vi drog till fjällen, fest hela kvällen. Se upp i backen för Envall attacken". Nja, kanske inte riktigt så när en trebarnsfamilj drar till Vemdalen. Men nästan. Fest hela kvällen var nog mer fika halva dagen.


Vi trodde att det mest skulle bli pulka för twinsen. Men tog med de där pyttekorta second hand skidorna i fall att. Och ni må tro att det blev åka av! William kunde inte få nog av skidor! Och Albert kunde inte få nog av värmestugor! 


Och jag själv kunde inte få nog av bastun!


När Hugo och Johan utförde avancerad skiing på minst sagt hög nivå, (Jag ligger SÅ i lä...) njöt jag av att skrota omkring i världens mysigaste fjällstuga. En stuga vi gärna kallar vår en dag.


Sedan var det dags igen! Men idag ville William åka själv. Både "lift" och "backe".


Ja, vi är extremt malliga. Ungen har ju inte ens gått i ett år!!! Själv spenderade jag ytterligare en dag med Albert i en värmestuga eller ett fik. Faktiskt såg följande dag ut på samma sätt.


Kvällarna i myshuset avslutades med bastu och glass. Bra combo för övrigt. Ännu bättre om man tål glass antar jag.



Efter långa åtta timmar i bilen kom vi hem till en ö full av snö! Vilken lycka! Alla var glada över att vara hemma och alla var dessutom nöjda! 


Med risk för att låta alldeles för episk säger jag det ändå; Hos oss på radhusgatan börjar längdspåren näst intill utanför dörren!!! Idag fick jag med mig en granne som krigade med mig i spåren. Självklart stannade vi på halva vägen för en belöningsfika. För vet ni? Vi var inte bara grymma på att smeta på lite valla. Vi var grymma i spåren! Glada amatörer goes pro! Ka-tjing! Ses vi i spåren?

måndag 19 december 2016

Fjärde ljuset tänt!


Så plötsligt var det fjärde advent? Tiden rusar, fast just denna sista adventshelg har vi faktiskt anammat ett lugn. Vilket är närmast saligt för oss med en ganska så intensiv tillvaro! 

            

Det blev inte så mycket tomtar hos oss (i år heller), men massa gröna juliga växter! Det ger ju ett sånt rackans lugn med växter. Att det står hyacinter i varendaste rum och doftar jul gör inte saker värre!


Och precis som förra året tänker jag att det blir jul ändå. Utan julbak, pynt och pakethets. Men vet ni? Med just den inställningen blir det tid över till att ändå slänga ihop något julgodis. Fast jag ställer  mig inte med något långkok. Jag gör det enklaste; Wienernougat och chokladbräck med massa nötter är enkelt och går superfort! Farligt gott är det med....



Lyckligast över granen är William. Hjälp vad han fixar och fixar, fixar igen och lite till! Den kommer stå tom på barr lagom till julafton om han fortsätter med sin dekor-hets!



Mot slutet av helgen fick vi oss en liten sjukling. Han fick skämmas bort med film och varm choklad, med extra allt. Bara det att sjukligen gillar inte extra allt. Han vill bara ha chokladen. 

       

Sedan skickade jag iväg man och två välkammade tvillingar på en julglögg.


Lite tråkigt att missa den, men ljuvligt att få se dessa små stoltare än aldrig förr över att få ha skjorta! De vill till och med sova i dem. Vårt jullunk is on. Hoppas ni känner det samma. 
/Therese

söndag 11 december 2016

Midnatt råder


Lusse lelle, tipp tapp och elva nätter före jul. Ja men tänk så fridefullt. Hej tomtegubbar, julegrisen och stalledrängen. Det nalkas Lucia. Och som förälder är det så fint att man trillar in i traditioner igen? 


Våran sexåring är en miniatyr-tonåring. Allt är tråkigt, jobbigt och pinsamt. Jag har försiktigt försökt närma mig ämnet: luciakläder. Försökt vara lagom entusiastisk och lagom "vadå jag bryr mig inte" när frågan kom på tal.


Jag vill vara stjärngosse, svarar miniatyr tonåringen tre dagar innan självaste lucia. 

Åh så trevligt och hjälp så gulligt! Tänker jag (såklart) för det vore ju det pinsammaste i världen om jag hade råkat säga det högt.

Så var det dags att pröva outfiten. (Såklart dagen innan självaste framträdandet). Struten åker på, hjälp vilken fin son jag har. Sa jag det högt? Minns inte... Stjärnan i handen. Allt går fortfarande bra. Han är så fin. Jag kan knappt tro att det är sant! Dags för klänningen. "Men va!? -Det är ju en kjol? Mamma det känns inte bra, jag vill vara tomte" säger miniatyr tonåringen. 

Suck. Det här gick ju inte bra. Lite väntat kanske, men skit också, jag vill ju så gärna se min lilla människa i lucia tåget. Springer ut till garaget, rotar fram (min) tomtedräkt och ber stillsamma böner när tonåringen ska pröva dräkten. Kanske märker han inte att den går ner till vaderna? Men jag har fel... "Den är ju för lång..." utbrister miniatyren, "jag vill vara pepparkaka".

Ungefär här exploderar jag. "Jag har ju inte köpt någon j-kla pepparkaka, du ville ju vara stjärngosse!!!!!" Utbrister miniatyr tonåringens vuxna tonårsmamma. 

Jag sjunger inte lite vitsigt "är du snäller så kan du få", nej för det är slut på curlandet. Jag får skicka upp någon darth vaider kopia i släptåget. Natten går tunga fjärt. God natt och good bye. 


lördag 10 december 2016

Allting har sin tid


I väntan på julen finns ju minst tusen saker man kan göra och tusen saker till man kan baka. Och som småbarnsförälder känner jag att det lilla man gör är stort nog. Vi kommer antagligen inte baka knäck, ha en egen paketkalender eller åka och träffa en tomte i ett köpcenter. Och det bekommer mig inte det minsta. Att baka pepparkakor kan räcka gott. Detta året. 


Igår tänkte vi slå ihjäl förmiddagen med en skridskoutflykt. Våra små twins får verkligen "haka på". Typiskt för småbröder. Inte sant?


Det kan dock lätt bli lite svettigt. Här är Albert på vift och inte ens en pepparkaka kunde få honom att stanna inom ett rimligt räckhåll...




Älskade pojkar. Tänk så ni kan trötta ut två stackars päron på en helg... 😵😵
Våra småttingar saknar lite verbal kommunikation och det knuffas och bökas en hel del mellan lekarna. Att dricka en kopp kaffe utan avbrott förekommer inte i vår familj. Allting har sin tid. Och just nu i livet är tiden inne då man mickrar sitt kaffe minst två gånger, missar munnen minst en gång och gömmer den varma koppen på ett sånt där bra ställe så det är omöjligt att hitta den. 


Men så äntligen fick två par slitna vuxna avnjuta årets första julbord. Barnfria dessutom.


Vi pulsade i snön genom skogen och kom fram till Långängens ljuvliga gård. Det är så mysigt där att man nästan aldrig vill gå hem...


Väl hemma, nöjda, mätta och belåtna står barnvakten i dörren och berättar glatt att våra tvååringar sov två timmar mellan 16-18. Ungefär då ville min man och jag börja gråta lite. Istället gick vi till pulkabacken 20:00 körde skiten ur alla och kom hem trötta i både knopp och kropp lagom till 21:30. Jag måste säga att vi gjorde det bästa av situationen. Det var extra gott och gå och lägga sig, just den kvällen. Allting har sin tid. Inte sant?

onsdag 30 november 2016

happy two years baby boys!

        

Ni vet i november, när den första snön lägger sig, man laddar för julen, är glad om man slipper förkylningar och sånt? När man skrämmer folk med bus eller godis, hänger upp fladdermöss och karvar pumpor ena helgen för att hedra de döda den andra. Ungefär då fyller våra tvilllingar år. Denna gången två år. Det vill jag spara här i cyberspace. Var så god:










Att hålla kalas och middagar är förbenat skoj! Särskilt för sina barn. Men ni vet, lugnet efter städet, stormen? Det kanske nästan är det bästa? Givetvis krävs det ju en middagsbjudning eller ett kalas för att man ska känna så. Hoppas ni har känt lugnet denna jul och nyår. ❤